Jag och Anna-Karin

Anna-Karin har varit min frisör nästan sedan urminnes tider och hon var också Christinas frisör. Det var så länge sedan så att Anna-Karin arbetade tillsammans med Christer Björkman, ni vet han ”Mello-Chefen”. För några år sedan så drömde jag en märklig dröm om Anna-Karin och mig. Ni vet att i drömmar så kan mycket hända och många händelser är märkliga.

Jag och Anna-Karin gick uppför en backe mot en stor lyxig villa i mångmiljonklassen strax utanför Hollywood eller i dess närhet, det såg man på omgivningen. Vi hade ett mål och det var att ta oss in i denna lyxvilla och hångla. Vi tog oss in i villan, ett under av lyx och flärd och vi gick runt och beundrade alla dessa fantastiska rum och snart kom vi upp till ett fantastiskt rum med en underbar utsikt över en dal och utanför fönstren fanns en jättestor altan.

Swisch sa det bara så hade Anna-Karin på något konstigt vis, ungefär som Joe Labero, i ett enda svep ryckt av mig min skjorta (det ska bara inte kunna gå, hur får man ut armarna ur skjortan?) Nu skulle vi hångla!

 DÅ GICK LARMET!!! Ett jävla liv som man nästan inte kunde uthärda.

Efter en stund så stod vi uppe på en takaltan med halvhöga murar omkring. När vi spanade åt ena hållet så stod uppe på en kulle en massa ”Svenska Poliser” trots att vi var i Kalifornien. Vi gick över till andra sidan av altanen och såg ner på en stor ”säkerhetsstyrka” med svarta kläder, skyddsvästar, hjälmar och automatvapen som var beredda för en insats.

På en vägg vid altanen fanns en stor plåtdörr som vi öppnade och vi kröp in i några kanaler som visade sig vara lyxvillans ventilationssystem. När vi kröp omkring i detta ventilationssystem så såg vi genom vissa galler att insatsstyrkan, med dragna automatvapen, sprang omkring i huset och letad efter oss. Plötsligt så kom befälhavaren på att vi kröp omkring i ventilationssystemet och beordrade att hela systemet skulle rökfyllas, vi måste tvingas ut därifrån. Sedan såg jag, i drömmen, uppifrån en bild från en drönare hur det vällde ut rök ur alla fönster i den stora lyxvillan, hur skulle vi klara oss?!

Inte vet jag, men plötsligt så fanns vi nere i källaren. Där fanns ett väldigt högt plåtskåp och jag lyckades ”baxa” upp Anna-Karin på en hög hylla och jag gömde mig stående under hyllan och stängde dörren. När vi var gömda där så märkte vi hur många soldater ur säkerhetsstyrkan flera gånger sprang förbi med skarpa vapen och letade efter oss men ingen öppnade detta höga plåtskåp. Nu kom befälhavaren på en ny genial lösning. ”Vi vattenfyller källaren!

Antagligen så har inte källare i drömmar några avloppsbrunnar så nu började vattnet stiga i källaren och det var dessutom kallt vatten. Anna-Karin satt ju på en hylla ovanför mig i detta smala höga skåp och hennes fötter var precis framför mitt ansikte och ungefär när vattnet nådde min navel så sparkade hon mig i ansiktet och då vaknade jag ……

LGs Funderingar: Tja, vad ska man egentligen fundera på? Vad var det som hände? Vi skulle gå in i denna lyxvilla och hångla, men så blev det inte! Det som mest grämer mig är att jag inte fick veta hur det slutade. Skulle vi drunkna där i källaren? Skulle vi blivit fasttagna och arresterade för terroristbrott? Skulle vi bli räddade och frikända?

Jag har somnat flera hundra kvällar efter detta men jag har ännu inte fått en ny dröm för att få veta hur det slutade!

PS: Jag har berättat detta för Anna-Karin och vi har skrattat tillsammans.

DS

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.