TREJEN SOM INTE VAR MENINGEN

Fyra år efter att jag tagit realen var det tid för att få en lite vettigare utbildning. Efter realen sa jag till morsan att nu är jag trött på skolan och sökte mig ut till arbetslivet men tiden kom då jag insåg att jag behövde en bättre utbildning, jag ville bli ingenjör och då inom den mekaniska sektorn. Det hade blivit ett ”nytt gymnasium” och det lockade mig inte, jag behövde inte och ville inte läsa sådant tjafs som samhällskunskap, religion, historia och en massa andra oväsentliga ämnen och nu fanns det bara en chans kvar, sista året och bara vid två gymnasier, ett av dem var Borås.

Jag började på hösten 1966 och jag lyckades få ett boende på Teknis Elevhem. Vi var nittio elever som bodde där, på sjätte och halva femte våningen bodde de tjejer, majoriteten av dessa studerade på Textilinstitutet men några gick också på Teknis. Vid den åldern var min prioritering lite speciell…… Först var det tjejer, sedan tjejer och så kom elevkåren. Någonstans därefter kom skolan, men det var tjejer som gällde i första hand. (Det kan vi ta vid något annat tillfälle). Som ”Sickan” i Jönssonligan hade jag en plan, det fanns många härliga tjejer på elevhemmet. Ibland gick det bra ibland funkade det inte.

En lördag eftermiddag satt vi några vänner i ett rum och njöt av några goda öl eller lite vin och någon kom på den lysande idén att vi skulle gå på ”Club Barracuda” på kvällen! Strålande idé! Vi var några killar som tänkte dra till ”Barracuda” men det var bara en tjej som tänkte följa med, hon hette Christina Svenson och någonstans i mina planer fanns hon väl men var inte aktuell för närvarande. Vi var några killar som tog hissen ner till källaren för att ta en bastu innan vi fortsatte till Barracuda och i hissen ner så sa Carl-Olof att –”ikväll ska Christina bli min”! Han hade försökt tidigare men det gick inte så bra men nu kände han att han skulle lyckas. DET SKULLE HAN INTE HA SAGT!!!

Vi drog i väg till Barracuda och på hemvägen så ville jag presentera Christina för min nyfunna vän Månsson. Var Carl-Olof fanns vet jag inte men Christina och jag genade över kyrkogården som låg nära Teknis Elevhem och sedan satte vi oss, Christina och jag, på en liten bänk på kyrkogården och hon fick då träffa min kompis Månsson. Det var inte så att vi direkt började ett långt förhållande, Christina hade tidigare blivit varnad av både kvinnliga och manliga klasskamrater – ”Håll dig bort från den där killen, han bara träffar en massa tjejer” Nåväl, vi träffades mer och mer och det slutade med ett förhållande på 49 år, varav 47 år som gifta.

LGs FUNDERINGAR: Nja, egentligen är det inte mina funderingar utan kanske din fundering. Var och hur kommer kompisen Månsson in i bilden och vem var det? Jag räknade Månsson som min nyfunna kompis men jag vet och visste aldrig vem han var. Hur blev han då min nyfunna kompis?

Jag bodde ensam i ett dubbelrum på 4:e våningen och ensam på ett dubbelrum betydde att det var där vi hade alla fester. När jag fyllde sjutton och skulle flytta hemifrån så fick jag en stor väckarklocka av min mor, du vet en sådan med två stora klockor på ovansidan och en kläpp som slog på dessa klockor. För att stänga av ringningen så sköt man över en spärr så att kläppen inte kunde röra sig och naturligtvis så spärrades den varje helg. Så hände det sig en helg, att jag inte hade fått napp på någon tjej av olika anledningar och naturligtvis så hade jag också glömt att vika fram spärren. Kanske fanns ett samband mellan att jag, på grund av alkoholhaltiga drycker, inte fått någon tjej och även glömt att spärra ringningen. Den djävla klockan ringde naturligtvis på morgonen och det gillade jag inte. Vi hade väldigt stora fönster i rummen och naturligtvis öppnade jag fönstret på vid gavel och likt Ricky Brusch så svingade jag mig fram och, antagligen fortsatt ringande så for klockan i en stor båge, ut genom fönstret, över gatan och landade på en grav på kyrkogården.

Senare på eftermiddagen, antagligen fortfarande med tungt och ömt huvud så gick jag in på kyrkogården och hämtade klockan. Jag kommer inte ihåg om den fortfarande fungerade, men jag satte mig ner på bänken bredvid graven och jag och Månsson satt sedan och filosoferade och löste världens alla problem.

Det var naturligt att jag sedan skulle presentera ”kvällens ragg” för min kompis Månsson. Jag vet inte vad hon tänkte när jag gjorde detta, gör man så ”första gången”? Tja, vem vet? Trots att hon var varnad fick vi sedan 49 år tillsammans!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.