Expressen eller Aftonbladet?

Tänk vad många eller egentligen alla beslut som man måste ta varje dag verkligen påverkar livet under resten av livet. Många beslut tar du automatiskt utan att du egentligen tänker på det men väldigt många funderar du verkligen över en eller fler gånger innan du bestämmer dig för vad du ska göra. Många minnen av vissa funderingar lever sedan kvar under resten av livet. Hur hade det varit om jag hade valt ett annat beslut just den gången. Jag minns många men kan inte redogöra för dem alla, då skulle detta bli en hel roman.

Under mina yngsta tonår så växte jag upp i en liten bruksort som heter Vallvik. Ett av intressena vara att gå ner till hamnen och gå ombord på de fartyg som lastade pappersmassa och där köpte man cigaretter av sjömännen. En av mina drömmar var att efter skolan gå ut på sjön och segla runt på ”de sju haven” och se stora delar av världen. Jag hade en ”bonuskusin” som var maskinchef på ett fartyg som gick på en trad mellan Amerikas västkust och Australien och det hade väl varit häftigt. Jag hade till och med papper från några svenska rederier och var nära att ansöka om utbildning till sjöman. Hur hade livet sett ut om jag hade tillbringat min ungdom i många av världens hamnkvarter med allt vad det skulle innebära? Nu blev det inte så.

Jag minns att när jag sökt arbete efter realexamen så fick jag jobb på LM Eriksson i Stockholm, som vad minns jag inte, men jag kommer ihåg att min moster Märta ordnade så att jag kunde få en bostad på ett ”ungkarlshotell” som fanns på den tiden. Det blev inte så och jag minns att jag senare läste om att det på dessa ”ungkarlshotell” i Stockholm förekom mycket supande och där var det också början till detta med knark och mycket droger. Hur skulle då mitt liv då ha blivit? Som ung i denna miljö hade man säkert blivit påverkad.

Under min barndom var jag mycket intresserad av att rita och teckna. Efter realexamen så såg min mamma en annons om en utbildning som ritare. Den gick i Hälsingtuna utanför Hudiksvall och jag blev intresserad och sökte dit. Jag såg ju, som min mamma inte hade uppfattat, att det var en utbildning till ritare av tekniska mekaniska ritningar och det intresserade mig verkligen och detta påverkade verkligen min framtid. Det var ett halvt års utbildning och meningen var att jag efter det skulle åka till Stockholm och arbeta på LM Eriksson. Innan jag lämnade Hudiksvall så hade jag också ansökt om ett arbeta som ritare på HIAB i Hudiksvall. De skulle höra av sig om jag kunde bli antagen som ritare. Efter att kursen hade avslutat och vi hade haft en avslutningsfest på Stadshotellet i Hudik så skulle jag nästa eftermiddag åka hem till Vallvik och senare ner till Stockholm och börja på LM Eriksson. När jag satt på tåget som ännu inte hade lämnat stationen i Hudiksvall så kommer en av min pappas ungdomskamrater, Lars Larsson, och hämtar mig i en kupé och vi stiger av tåget innan de hinner lämna stationen. De hade ringt hem till Vallvik och meddelat att jag hade fått jobb på HIAB och Lars ordnade så att jag fick en provisorisk övernattning och HIAB hjälpte mig senare att få en permanent bostad. Hur hade mitt liv varit om han inte hade hunnit ner till stationen innan tåget avgick?

Oj vad många beslut det har funnits som verkligen har påverkat livet. Vilka barnbarn hade jag haft om några beslut direkt efter min ingenjörsexamen hade blivit av? Christina hade ju fått jobb i Borås och tänkte stanna där och vänta på mig. Hon tog examen 1968 men jag hade ytterligare ett år kvar. Efter min examen så ville jag (vi?) ut i världen, man kunde väl inte stanna i lilla Borås. Jag sökte bland annat jobb på Boeing i Seattle, det var nästan en lite roman med frågor som man skulle fylla i och jag minns inte nu om jag blev antagen eller inte. På den tiden, i slutet av 60-talet, så söker verkligen Australien utbildad arbetskraft och vi var ju två välutbildade ingenjörer. Så varför inte?! Vi hade migrationspapper och annat hemma för att ansöka. Australiska staten skulle betala resan för oss båda, vi var garanterade bostad och en garantilön på ett halvt år innan vi hade fått säkra arbeten och då var det verkligen nära, men vi kom inte i väg. Hur hade livet sett ut då?

LGs Funderingar: Många beslut här i livet har verkligen påverkat framtiden och resten av livet, men ett av besluten var verkligen avgörande. En lördag eftermiddag på Teknis Elevhem i Borås satt vi några kamrater och delade några öl på ett rum och någon föreslog att vi skulle gå på Club Barracuda på kvällen. Flera killar skulle gå men det var bara en av tjejerna som tänkte följa med, det var en tjej som bodde på ”Femman”, Christina. Mitt största intresse och högsta prioritet på den tiden var ”TJEJER”, mycket högre prioritet än skolan och naturligtvis fanns denna Christina i mina planer att försöka erövra, men just då vid den tiden så hade hon inte högsta prioritet, det fanns hetare objekt. När vi var några killar som åkte hissen ner till källaren för att bada bastu innan vi skulle gå på Barracuda så sa Carl-Olof att ”ikväll skulle han ha Christina”. Det tog jag som en utmaning, varför skulle han det? (Christina berättade senare att han hade gjort flera försök tidigare utan framgång)

Christina följde med mig hem den kvällen, vi genade över kyrkogården som ligger nära elevhemmet och den kvällen presenterade jag henne för min kompis ”Månsson”. Det fanns en parkbänk vid en grav där det bara stod ett enda namn MÅNSSON och jag berättade för henne varför MÅNSSON var min vän, men det är en annan historia. Det blev sedan 49 år, varav 47 som gifta, med ”tjejen som inte var meningen”. Hur hade livet varit om inte Carl-Olof hade bestämt att ”i kväll ska jag ha Christina”?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.