Stridis

På annandagen 1964 mönstrade jag på MHS Polaris, en av marinens stora torpedbåtar. Vi låg då infrusna på örlogsvarvet på Djurgården i Stockholm där nu Wasamuseet ligger. Jag fick skeppsnummer 23 och naturligtvis så skulle jag gå som vakt under nyårsnatten, djäklar….. Jag ville ju hem till min flickvän Ingrid i Hudiksvall och inte gå vakt under nyårsnatten. Nu löste det sig genom att jag bytte vakt med ”Lappen” Eliasson, han var från Vilhelmina och kunde inte åka hem över jul och nyår. Förutom att jag tog hans vakt ett annat dygn så kostade det en ”Trettiosjua”.

Jag kom hem till min Ingrid och vi kunde fira nyår tillsammans men sedan så låg vi fortfarande bara infrysta på Örlogsvarvet. Vi gjorde det ganska länge och det blev långa dagar med lite att göra. Jag var maskinare och skulle köra styrbords aktra motor när vi väl kunde komma ut på öppet vatten. Artillerister, signalare och andra de fick måla fartyget och göra lite annat och vi i maskin pustade lite här och där men det var ganska långtråkigt. Då kom jag på en bra idé, jag fixade så att vi fick låna en tryckluftsdriven borstmaskin och sedan så tog vi maskinare i aktra maskin upp alla durkplåtar av aluminium till den snötäckta kajen under en solig och fin vårdag och ställde oss att putsa och polera dessa durkplåtar. Vi hade inte speciellt bråttom och tog det lugnt i det fina vårvädret och satte oss ner för att ”vila” och ta en eller flera rökpauser.

På HMS Polaris var vi 33 man, 15 meniga och 18 befäl, och bland dem så fanns en ung furir vars namn jag glömt men jag minns att han kallades för ”Stridis”. På en sådan liten båt är det nödvändigt att alla kan samarbeta under goda förhållanden, hur skulle det annars fungera under att allvarligt krisläge. God disciplin rådde men ändå respekt för varandra.

Jag och min kompis satt och njöt av det fina vårvädret och rökte en god vårcigarett. Plötsligt kom ”Stridis” iland och började skälla på oss för att vi bara satt där och ”slöade” och inte utförde vårt arbete. –”Nämen, hallå unge man” han var inte äldre än vad vi var ”vi gör detta helt frivilligt eftersom vi inte har något att göra och då tar vi en rökpaus precis när vi vill”

Stridis blev naturligtvis vansinnig och befallde oss att direkt återgå till vårt arbete. Eftersom vi inte hade fått någon order att göra något så gjorde vi naturligtvis ingenting, vi bara fortsatte att ta en paus. Vi bara återgick till vårt arbete och det var att inte göra någonting, vi var infrysta på örlogsvarvet.

”Stridis” kunde naturligtvis inte acceptera detta och vi blev anmälda för ”ordervägran från överordnat befäl” och efter någon vecka så blev vi inställda till ”Sjörätt” som var en slags intern domstol inom marinen och vi blev förhöra och fick ge vår version av händelsen som hade orsakat denna anmälan.

LGs Funderingar. Nja, egentligen är det inga funderingar bara ett konstaterande. När det blev mer vår, isarna försvann och vi kunde lämna örlogsvarvet och komma till torpedbåtsbasen Gålö så hade vi fått en ny furir på HMS Polaris. Sjörätten och våra befäl på polaris hade insett att om samarbetet på en så liten båt skulle kunna fungera så kan man inte ha en sådan ”Stridis” ombord. Jag hörde senare att han aldrig mer blev sjökommenderad men hans vidare karriär inom flottan vet jag inget om.

PS. Skeppsnummer 23 innebar också att jag skulle rensa och reparera alla toaletter ombord, men det är en annan historia. En riktig ”skithistoria” DS

2 svar på ”Stridis

  1. Ok Nu vet jag hur ni hade det i flottan.Låg vid flyget i Kallinge och såg ofta när vi var i Karlskrona alla dessa Kalle Anka figurerna då. Helikoptermek Lundh

Lämna ett svar till Per-Anders Norin Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.