Hultabacken

När jag gick på Teknis och bodde på elevhemmet så var det naturligtvis fest varje helg. Jag och Christina hade börjat att prassla lite ihop eller det hade nog övergått till att vara mer än lite prassel. Det borde väl ha varit någon gång i februari, det var i alla fall en snörik vinter och det skulle senare i veckan vara mästerskap i pulkaåkning uppe vid Hultabacken. Den låg nära nuvarande Coop, men är numera helt igenväxt. Vi var några killar som hade skaffat oss plastpulkor, hur vi fått ta på dem minns jag inte men troligtvis hade vi ”lånat” dem och vissa kanske med ägarens tillåtelse.

Helt plötsligt under en fest en lördag kväll eller sen eftermiddag så var det någon som kom på den geniala idén att vi kanske skulle tjuvträna lite pulkaåkning i Hultabacken. Sagt och gjort, vi samlade ihop våra pulkor, tog med rejäl packning med billigt vin och säkert många öl och styrde kosan mot Hultabacken. Pulkorna var vällastade med proviant, det vill säga mest öl och vin. Ni som känner till Borås vet att det är ganska långt mellan dåvarande Teknis Elevhem, vid nuvarande Pulsen och upp till Coop, men vi hade troligtvis många mat- och proviantpauser på vägen upp.

Väl där uppe så lyckades vi inte tända belysningen men stadens ljus räckte och det drog inte så stor uppmärksamhet till sig då, men liften kunde vi starta, bara att dra ned ett handtag på en låda. Det var en sådan enkel bygellift men den passade perfekt för att dra upp oss i våra pulkor. Sedan skulle det tävlas. Eftersom det bara var vi killar som hade pulkor så blev det så att några tjejer fick dela pulkor med killarna och naturligtvis satte sig Christina på min pulka. Det var naturligtvis trångt med två personer på en liten pulka men vi insåg att om vi är två så blir vi tyngre, skulle få högre fart och naturligtvis vinna. Reglerna var enkla, först ner vinner, ta den väg du vill. I slutet av backen så hade de lagt upp en vall mot ett staket som ett litet försök till säkerhetsstopp. Först ner vinner!!

Här gällde det att inte bromsa, öl och vin i kroppen stärkte tävlingsinstinkten och när farten ökade så fick eller kunde man inte bromsa med fötterna trots att det fanns fyra ben i varje pulka. Farten ökade och sedan kom första problemet och frågan, hur styr man en pulka nerför en dåligt belyst slalombacke? Farten ökade och jag vet inte om vi låg i täten eller sist, men med tjo och tjim susade vi nerför Hultabacken.

Varken jag eller Christina såg guppet och även om vi hade sett det så skulle vi inte hinna göra något åt det, vi visste ju inte hur man skulle kunna styra denna framrusande pulka. Hur lång luftfärden var minns jag inte eller hur vi landade, men mörbultad så försökte jag hämta pulkan men ganska snart så var vi flera som upptäckte att Christina bara låg där helt medvetslös och hon var inte kontaktbar. Vad hade hänt? Roland Månsson fattade direkt och rusade någonstans, ner till första bästa hus där det bodde någon och när han äntligen panikslagen fann någon så bad han att få låna telefonen. Han och husägaren blev mycket irriterad över att de inte svarade på 90 000, som var den tidens nödtelefonnummer innan vi fick det internationella 112. Roland försökte flera gånger men inget svar och paniken spred sig i rummet, vad hade hänt med den avsvimmade Christina? Husägaren tog sedan luren och ringde och han lyckade larma ambulansen och förklarade sedan för Månsson att man ska ringa 90 000 och inte 9 000. (Kommer du ihåg det Roland?) Ambulansen kom, hon var fortfarande medvetslös och jag fick åka med till akuten.

De undersökte henne men jag fick inte vara med, jag skulle vänta ute i korridoren och naturligtvis så gjorde jag det, men ……..

Jag var ju inte riktigt nykter men otroligt nyfiken. Detta var relativt tidigt på lördag kväll och akuten hade inte börjat fyllas med olycksfall, misshandel och annat så det var ganska lugnt. Helt plötsligt så befann jag mig inne i något behandlingsrum och det var ju spännande. Varför sitta i korridoren och vänta när man kunde prova på både det ena och det andra som fanns där inne. Var jag var, hur länge jag var där och vad jag pillade med och undersökte minns jag inte men jag kommer ihåg att jag tydligen gick ut genom en annan dörr och helt plötsligt så var jag, onykter, helt vilse på Borås Lasarett, var är jag? Jag irrade runt bland korridorer och olika rum och naturligtvis så är kanske inte lokalsinnet så bra när man fått lite för mycket öl och vin innanför västen. På något konstigt vis så lyckades jag äntligen hitta tillbaka till den korridor jag allt började och sedan blev jag inkallad till läkaren och Christina var åter vid medvetandet, men hon hade brutit båda sidor av käkbenet och de skulle vidtaga något, men inte förrän dagen efter. Jag fick en bunt med Christinas kläder och fortfarande onykter så vandrade jag genom staden hem till Teknis Elevhem. Jag hade ingen aning om hur det hade gått med träningen inför Mästerskapet i Pulkaåkning.

LGs Funderingar: Först börjar man att fundera om dagens ungdomar skulle gå en snöig lördagskväll ända från Teknis Elevhem och till Hultabacken vid nuvarande Coop, även om de hade proviant med öl och vin i pulkorna? Ganska långt! Och jag undrar fortfarande hur vi kunde komma på den märkliga idén att göra det?

Min andra fundering är hur kunde personalen på akuten vid Borås Lasarett tillåta att en relativt onykter person kunde vandra runt i lokalerna och undersöka olika instrument och prylar och sedan slutligen hitta tillbaka? När jag vaknade på söndag morgon eller förmiddag så kunde jag knappt röra mig, jag hade skadat ryggen. Jag tog en stor askkopp och slog den i väggen för att knacka på Roland som bodde granne med mig. Han såg till att jag sedan kom upp till akuten, men det är en annan märklig historia som kommer senare.

Som en parentes kan nämnas att många, många år senare, t.o.m. efter att Christian lämnat oss så var vi några Teknister som träffades på en krog i Borås. Då kom Erik Nyström och gav mig en present. Det var en flaska med Svarta Vinbärsbrännvin. Han vann sedan Mästerskapet i pulkaåkning och priset var en ”kvarting” med Svarta Vinbärsbrännvin och han tyckte att han inte kunde dricka upp den när jag låg inne för min ryggskada. Jag har fortfarande kvar den flaskan och snart så ska jag och Erik dela på den. Han vann tävlingen men jag fick priset, femtio år senare!!!!

Hur smakar en så gammal dryck? Svarta Vinbärsbrännvin. Finns den fortfarande på Systemet?

1 svar på ”Hultabacken

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.