Min lilla Renault Dauphine.

Jag har ju tidigare skrivit om min lilla franska ”pärla”, min lilla Renault Dauphine. Visst var det en pärla, en pärla för mig men det ska jag väl erkänna att den var faktiskt rätt risig redan när jag köpte den, men Hallå, för mig med den ekonomi jag hade, så var det ändå min lilla franska pärla. Franska tjejer var det alltid något viss med och hon hette ju också Dauphine.

Om ni minns så trilskade hon lite med mig ända från midsommar till påsk. Trilskade och trilskade? Hon ville bara framåt, hon vägrade att backa, den lilla pärlan, hon ville bara framåt. Det var fart i henne också. En kväll var jag på väg från Skövde tillbaka till Jönköping och på en lång raksträcka så lyckades jag att köra om en Ford Mustang, en riktig Ford Mustang. Jag gasade allt vad det gick och äntligen så kom jag förbi och jag var överförtjust, jag hade lyckats att få min lilla fransyska att pressa sig upp i hela 110 km/tim, där kunde Mustangen inte sätta emot. (Ja, ja, han kanske bara söndagskörde) Det var krut i lilla fransyskan!

Dåliga batterier var inte så besvärligt på de tiden. Min lilla fransyska hade naturligtvis en vev. Det var inte så kraftig kompression på den tidens motorer och en viktig reservdel som fanns i alla franska småbilar på den tiden var veven. Kunde man inte starta bilen med startmotorn så tog man bara fram veven. På den tiden så kunde man köra på Stora Brogatan i Borås, den som sedan länge är gågata. På lördagar var det som vanligt mycket trafik i stan och man kunde även köra runt hela Stora Torget. Jag kommer ihåg att Carl-Olof var med och jag tror också att Månsson var med. Vi körde från Stora Torget och när vi kom fram till nuvarande Knalletorget så stannade vi och slog naturligtvis av tändningen. Bil-djävulen ville ju inte starta. Hur vi än försökte så ville den lilla fransyskan inte starta. Vi hoppade ur, öppnade motorhuven där bak och började slita och dra i både det ena och det andra och hela tiden så kollade vi bakåt.

Vi öppnade bagageluckan framtill och tog fram veven och vi turades om att försöka veva igång den lilla trilskande fransyskan och hela tiden så kollade vi bakåt och såg hur bilköerna bara växte. Stora Brogatan var trots namnet inte bred och den tillät parkering utmed ena sidan och det gjorde det omöjligt att köra om en stillastående bilkö. Den långa kön stoppade ju också trafiken på tvärgatorna och hela innerstaden kunde höra irriterande trafikanters eviga tutande. På den tiden var ”tutan” mycket mer användbar, det lät nästan ibland som nere i ett trafikkaos i Rom. Folk kom fram och försökte hjälpa till, vad var det som orsakade att vi hade fått motorstopp precis just här och i värsta ”rusningstrafiken” på lördag. När vi hade vevat länge och sedan såg att vi hade fått en stoppad bilkö ända långt upp på Stora Torget, så sket vi i allt, vi slängde in veven, stängde bagageluckan och motorhuven, startade motorn och åkte därifrån.

Det fanns en lite finess också på min lilla fransyska. En likadan som Fibban hade på sin lilla FIAT 600 när vi låg i flottan. (Kommer du ihåg det Fibban) Det fanns en handgas, ja, ni läste rätt, det fanns en handgas! Det var väl dåtidens Farthållare. Om man inte ville eller orkade så fanns det en ring på instrumentbrädan som var fäst i en liten kedja. Man drog i den ringen i stället för att gasa med foten. Ville man sedan hålla den hastigheten så krokade man bara in kedjan i ett litet jack och så blev den där. Samma gas hela tiden. Volvo och Saab och säkert många andra bilar också hade något liknande men då drog man upp en gardin framför kylaren när man började köra på vintern för att snabbare få varm motor. Det gällde bara att inte glömma att sedan släppa ner gardinen så att inte motorn kokade. Det var den tidens termostat för att få och hålla rätt temperatur på motorn. Tänk det var mycket att kolla och tänka på när man körde bil på den tiden. Jag valde att övningsköra med Volkswagen. Den var luftkyld och man behövde aldrig kontrollera denna gardin framför kylaren.

LGs Funderingar: Tänk, det var mycket som man skulle tänka på och ha kontroll på vid den tiden. Numera så sköter bildatorn det mesta. Stannar du nu vid ett ”Rödljus” eller liknande så stannar motorn och det är ju miljövänligt, men det som hände när vi fick ”motorstopp” på Stora Brogatan och den lilla fransyskan vägrade starta hur mycket vi än vevade, berodde naturligtvis på att vi hade stängt av tändningen. Vi kunde stå där och veva hur länge som helst när inte tändningen var påslagen. Men det förstod ju inte andra trafikanter eller de som försökte hjälpa oss.

Tänk så fruktansvärt trafikfarligt det var detta med handgasen. Om du inte ville eller orkade gasa med foten så kunde du dra i den där ringen. Ville du inte hålla i de hela tiden så låste du kedjan i ett jack och då hade du samma gas hela tiden. Tänk dig en situation där något akut kunde hända och att du inte direkt hittade ringen eller inte fick loss kedjan ur jacket. Vad kunde hända då och säkert hände också mycket som man inte undersökte så speciellt mycket på den tiden.

Förr var det vanligare. Tänk på de vackra franska unga tjejerna ute på franska landsbygden som sedan blev lite små krumpna äldre damer, ofta klädda i svart och med krokiga ryggar. Inte bara att växellådan pajade på min lilla fransyska. Det rostade fram ett större och större hål i vänster framskärm och det hålet var direkt in i kupén. När det regnade så stänkte vatten, smågrus och annat direkt in i kupén och trots att jag försökte stänga hålet med hoppressade handdukar och liknande så hjälpte det inte så mycket. Kör helst inte när det regnar!! Man satt ganska lågt, med sträckta ben och jag lärde mig att om jag drog upp byxbenen mot knäna när jag körde på våta vägar så blev inte mina byxor så våta och skitiga. Ibland önskade man att det också fanns rosthål i botten av kupén så att detta förbannade vatten kunde rinna ut också.

Hur det ändå var, så var hon ändå min älskade lilla fransyska, i alla fall just då.

2 svar på ”Min lilla Renault Dauphine.

  1. Lustigt! min första bil var också en Dauphine. En gråblå skönhet som jag fick av farsan när han gick över till VW. Håller med dig, jag läser mellan raderna, det var en fantastisk bil.

    • Hej Tord.
      Hur står det till med dig?
      Jag har sålt huset och flyttat till en mindre lägenhet, från 7 RoK till 2 RoK, men jag var färdig med huset efter att ha levt ensam i 4,5 år. Jag har hittat gamla kort från Harsprånget som jag vill skicka till dig om jag hittar din e-post.
      Ha det bra, vi hörs!
      Ta det lugnt i dessa Corona-tider!
      LGR

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *