Direktör Axelsson

När vi bodde i Borås så var vi mycket tillsammans med en av Christinas arbetskamrater, Boel och hennes man Lasse. Det visade sig att Lasse och jag var mycket lika varandra till utseendet och sedan växte det fram att vi också var mycket lika som personligheter. Kanske därför som vi trivdes så bra tillsammans alla fyra. Jag skulle kunna skriva mycket om vad vi upplevde tillsammans men tänker bara ta fram några exempel.

De hade fått en ny fin lägenhet och bjöd in släkt, vänner och arbetskamrater på ett ”Öppet hus” med god förtäring och dryck. Lägenheten skulle visas för alla. Vi var där tidigt och varje gång det kom nya gäster så presenterade Lasse sin ”bror” d.v.s. det var jag det och jag tror att jag spelade med ganska bra. Det var väl bara Lasses närmaste släkt och vänner som visste att jag inte var hans bror men många andra tyckte väl att det var trevligt att träffa hans bror.

En händelse som är värd att framföra är Lasses självsäkerhet och vältalighet, han var trots allt säljare. Ibland, både på den tiden och nu, så kommer det en riktig ”storfilm” som alla måste se. Jag kommer inte ihåg vilken film det var men naturligtvis skulle vi se den. Men det fanns ett litet problem, alla biljetter var slutsålda eller bokade! ”Inga problem” sa Lasse ”jag fixar det”. Han gick fram till luckan för bokade biljetter och presenterade sig. ”God afton, mitt namn är direktör Axelsson och jag ska hämta fyra beställda biljetter”. Kassörskan bläddrade bland alla beställda biljetter som låg där hopsatta med gem och en liten lapp men hon hittade inte några biljetter och ursäktade sig för det. ”Jodå” sa direktör Axelsson ”kolla nu lite bättre en gång till, jag är säker på att du hittar dem”. Hon letade en gång till och ursäktade sig en gång till, hon kunde inte hitta några beställda biljetter. ”Hör nu lilla fröken, jag har beställt fyra biljetter med bra platser till Direktör Axelsson. Vi har nu besök av kära vänner från Stockholm och vi har länge planerat att se denna film”. Den stackars kassörska visste inte riktigt vad hon skulle göra. ”Hör nu här lilla fröken. Om ni inte kan finna mina beställda biljetter så vill jag att du hämtar din chef, jag vill tala med honom. Jag väntar här”. Jag kommer inte ihåg vilken film det var med den var säkert bra och vi fick faktiskt ganska bra platser. Tyvärr var det fyra andra som fick gå hem utan att ha fått se filmen, men de fick väl försöka en annan dag.

Som säljare så var Lasse mycket ute på resor och på den tiden så var det strängare regler med vad som du fick ta in genom tullen. En flaska sprit, en flaska vin, några öl och en limpa cigaretter. Jag kommer inte ihåg om de skulle ha någon större fest eller liknande men en gång så hade Lasse tagit med sig ”alldeles för mycket”, troligtvis var det mest fin whisky och cognac, men det var alldeles för mycket för att tullen skulle gilla det om de skulle kontrollera honom. Med väskan full av fina dyra drycker och med sin lagliga ranson i en plastpåse så går naturligtvis Lasse ”på rött” vilket innebär att man ska betala tull för det man för in i landet. Lasse ställer ifrån sig väskan och visar upp sin påse med den ransonen han köpte på flygplatsen och ur den tar han upp en liten flaska med en fin och dyr likör. ”God Afton. Det är så att min hustru fyller trettio år och därför har jag köpt denna exklusivare likör till henne som en liten överraskning. Men för att det ska bli en överraskning för henne så måste jag ju köpa den utanför min ordinarie ranson, annars blir det ingen överraskning. Jag vill därför ta in den utöver min ranson och betalar naturligtvis laglig tull för den”. Tulltjänstemannen tog flaskan och kollade den noga, tittade på Lasse och sa ”Jag tror att din hustru verkligen kommer att uppskatta denna underbara likör. Hälsa och krama henne”!

Så tog Lasse tillbaka flaskan, ner i påsen och drog iväg med sin väska och var glad över att inte tullaren ville kolla i väskan. Han behövde inte ens betala någon extra tull för den fina likören. Jag minns inte nu, men jag är inte säker på att Boel fyllde trettio, men vad gjorde det?

Som sagt Lasse var en säljare och snart så tog han och hans bror över agenturen för Edsbyns Kontorsmöbler i Södra och västra Sverige och naturligtvis så gick det också bra. De bestämde sig i alla fall att flytta till Onsala och vi och ett par till hjälpte dem med flytten. De hade köpt ett radhus med två våningar. Kök, vardagsrum och lite till på nedre våningen och några sovrum på andra våning. Vad och hur arkitekten hade tänkt på undrade vi då och även nu. För att komma upp på andra våningen så gick man upp för en ”Spiraltrappa” i hörnet av vardagsrummet. Just det, en spiraltrappa!!!!!

Hur kommer vi upp med sängarna och andra möblerna till andra våning? Hur tusan har de tänkt, tänkte vi! Lösningen blev att vi fick bära sängar och annat rakt igenom radhuset och sedan med gemensamma krafter försöka lyfta och baxa upp sängarna till balkongen och sedan in på andra våningen.

LGs Funderingar: Lasse, om du läser detta, kommer du ihåg biobesöket, smugglingen och flytten till Onsala? Det var ett par till som var med och hjälpte till med flyttningen, men jag har glömt vilka de var. Han jobbade i alla fall på Västgötademokraten, en numera sedan länge nedlagd tidning och vi lånade en av deras lastbilar. Vid den tiden så trycktes många av Sveriges dåtida ”porrtidningar” på VD och på flaket, när vi hämtade lastbilen så låg det massor av ”porrtidningar” som antagligen skulle slängas. Ska sanningen fram så var den tidens porrtidningar ganska oskyldiga och ”blyga” om man jämför med hur utvecklingen blev sedan. Nu är väl till och med dagspressen mer vågade.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *