Sjörätt II

Jag skrev ju tidigare om att jag blivit ställd tre gånger inför Sjörätt, ett slags Krigsrätt i fredstid inom marinen. Första gången i Karlskrona när vi seglade av masten blev ju ganska enkel, men det blev lite värre i Stockholm. Nu var det risk för fängelse för brottet att vägra order inom det militära. Skulle det vara under krigstid så kunde det innebära avrättning, men det var för något hundratal år sedan eller under andra världskriget, men nu var det under sextiotalet.

Jag mönstrade på torpedbåten HMS Polaris mellan jul och nyår och då låg vi infrysta på örlogsvarvet i Stockholm som då låg på Djurgården där Wasamuseet nu ligger. Det fanns inte så mycket att göra när vi låg där infrysta. Vid vackert väder kunde vissa matroser måla lite här och där på båten och vi i maskin mekade väl lite här och där och vi målade väl lite också. Det kunde hända att några av oss förflyttades hit eller dit för några olika övningar men oftast så var det ganska lugnt och nästan lite tråkigt. En gång kommenderades vi ut någonstans för att åka skidor på några väldigt gamla träskidor som säkert var gamla redan under andra världskriget. Vad kunde den svenska flottan göra om det skulle bli allvarligt, det var ju ändå mitt under det ”kalla kriget” med nyss avslutad Kubakris och mycket annat. Vi var helt enkelt infrusna.

Vi hade ett främre maskinrum med en motor, en tolvcylindrig 3000 hästars Mercedesmotor, generator och ångpanna för värmen och ett aktre maskinrum med två Mercedesmotorer och lite till. Vi var två motormän i det aktre maskinrummet och två furirer som hade befälet. Min furir hette ”Sippan” och var en trevlig och faktiskt ”mysig” lite korpulent vän och kamrat, men det var han som hade befälet. I främre maskinrummet var det furir ”Stridis” som bestämde och över de båda en underofficer som hette Borg och var från Norrköping, jag tror att jag har skrivit något om honom tidigare. Jag hade hört talas om ”Stridis” tidigare och han gjorde verkligen skäl för namnet.

Han var nästan en lika stridis som ”TorpedSixten” som jag har skrivit om tidigare, men TorpedSixten var stridis på ett annat sätt Han var hård men ändå rättvis på något speciellt sätt. Stridis var en riktig ”Stridis”!!!

Det var en riktigt vacker vinterdag, nästan som vår med underbart solsken och vi i maskin hade inga speciella order, vi kunde väl nästan göra som vi ville. Jag och min kollega som motorman, han hette Oskarsson och hans familj ägde den då välkända skofabriken och affärskedjan ”Oskaria”, är det någon som kommer ihåg dessa skor? Vi hade målat och donat med det mesta och så fick vi en idé. Vi tog helt enkelt och plockade upp alla aluminiumdurkar (durkar är alltså golvet i en båt) och ordnade en bänk inne på kajen, fixade fram en trycksluftdriven stålborste och skulle verkligen göra maskinrummet snyggt och rent. Allt detta var ju frivilligt arbete och vi skaffade fram egna verktyg från varvets verkstad. Här skulle slipas och göras fint och det passade väldigt bra i det fina vårvintervädret, fast vi fortfarande var infrysta på varvet. Vi bar durkplåtar och vi polerade och tyckte att allt var härligt, vilket underbart väder. Naturligtvis hände det att vi bara satte oss ner och tog långa rökpausar i det underbara vädret och naturligtvis så kunde de bli extra långa ibland, men vad gjorde det?

Då dök ”Stridis” upp!!!! Han tyckte att det inte var tillräckligt militäriskt riktigt att vi bara satt där och rökte och befallde oss att omedelbart återuppta vårt arbete, men hallå ”Stridis” (han var inte så mycket äldre än vad vi var, men han var furir) – bry dig inte, vi gör detta som ett ”frivilligt” arbeta helt utan order från något befäl, men de gällde inte i hans värld. Han befallde omedelbart att vi skulle återuppta vårt arbeta med att slipa durkarna och det triggade verkligen oss. Vi hade gjort detta som ett helt frivilligt arbete bara för att inte bli uttråkade, marinen kunde inte sysselsätta oss med annat när vi låg infrysa på Örlogsvarvet. Naturligtvis så vägrade vi och vi talade också om för honom om vad vi tyckte om hans agerande. Han blev naturligtvis helt vansinnig och befallde oss att verkligen lyda order från ett överordnat befäl. Detta var en order, detta var en order och att vägra lyda order var ett allvarligt brott.

Vad gjorde sedan Stridis”? Jo, naturligtvis som den stridis som han var så anmälde han oss för att vägra lyda order och även om det var fredstid så var ordervägran en allvarlig sak och nu var vi anmälda inför någon slags domstol, jag tror mig minnas att det hette ”Sjörätt”, någon form av Krigsrätt inom marinen under fredstid. Detta var verkligen allvarligt, hur skulle detta sluta?

LGs Funderingar: Åter igen inte en fundering utan ett konstaterande, det blir ju så med historiska händelser. Jag och Oskarsson blev inställda inför denna ”Sjörätt” och nu var det mycket allvarligare än nere i Karlskrona när vi seglade av masten på marinens båt. Nu var vi anklagade för vägran att följa order inom det militära, det kunde medföra en dom där vi kunde få fängelse. Hur gick det då? Jag kommer ihåg det nästan förnedrande förhören inför denna domstol eller jag skulle väl hellre kunna kalla den en slags jury för jag tror inte att den egentligen hade någon laglig rättighet att utdöma straff, men nu talar vi om hur det var internt inom det militära på sextiotalet. Det kändes som att vi stod inför en domstol och hur skulle detta gå?

Hu gick det då? Jag kommer ihåg att ”Sippan” mitt befäl i det aktra maskinrummet var med och vittnade i denna ”rättegång” men kommer inte exakt ihåg hans vittnesmål. Jag tror att den var positiv för vår del.

Vad hände sedan? Innan vi gick ut till Gålö på våren, som var vår bas under hela sommaren så lämnade vi Örlogsvarvet i Stockholm, men ”Stridis var inte längre med som befäl i främre maskinrummet. Oskarsson och jag fick inget större märkbart straff än kanske en veckas permissionsförbud, men ”Stridis” blev landkommenderad, man kunde inte ha en sådan stridis på en sådan liten båt, vi var 33 man, 18 befäl och 15 meniga och då måste man vara kamrater ombord. Militär disciplin men respekt för varandra.

Jag vet inte vad som hände med ”Stridis” efter detta men vi hade faktiskt väldigt trevligt och roligt under de nio månader som jag låg på HMS Polaris.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *