Ningenä Blänonblä.

Visst är det väl lustigt detta med minnet. Vissa saker fastnar i huvudet och finns där hela livet och man minns det som det vore för någon timme sedan. Men så finns det situationer, som tyvärr numer blir oftare, att man ska ut i tvättstugan och hämta något och när man väl är där så undrar man vad det var man skulle hämta eller att du tar fram din ”padda” för att göra något men först kollar du det mejl du fått och har sedan glömt varför du egentligen tog fram den. Men, som sagt, vissa saker glömmer man aldrig och där finns bland annat ”Ningenä Blänonblä”

Vad är nu ”Ningenä Blänonblä”?

Innan jag låg i flottan och försvarade vårt fostervatten så arbetade jag som ritare på konstruktionsavdelningen på HIAB i Hudiksvall. Som ritare så gjorde du endast ritningar på detaljer och sammanställningar som våra konstruktörer hade arbetat med. Vi hade dessa stora upprättstående ritborden och en manuell ritapparat. De stod i rader och det blev som var sin liten ”skrubb” som vi satt i. Vid ritbordet bakom mig arbetade en mycket vacker blondin också som ritare. Jag minns inte hennes namn men naturligtvis så minns jag henne väldigt mycket. Hon bodde i hyreshusen inte långt från HIAB, hon var några år äldre än vad jag var, gift och hade en dotter som kanske var 1,5 år. Hennes man gjorde ”lumpen” nere i Gävle och han kom bara hem under helgerna. Hon var otroligt vacker och trevlig. Just nu minns jag också att hennes pappa spelade med i en mycket populär lokal dansorkester och fanns inte namnet ”Frank” med i orkesternamnet. Kanske hette hon Frank i efternamn?

På den tiden så var man ute och dansade flera gånger i veckan och målet var att ragga brudar. Ibland gick det bra men ibland blev man utan. En gång så var min blonda arbetskamrat där på dansen och det artade sig så att jag ”råkade” följa med henne hem och fick också frukost innan vi gick till jobbet nästa morgon. Jag har inget minne av någon liten dotter men hon var kanske hos mormor eller syster, vem brydde sig? Eftersom hennes man gjorde ”lumpen” i Gävle och hon och jag hade samma intresse så var det naturligt att jag kom dit flera kvällar och den lilla dottern skulle ju sova ganska tidigt. Vad har nu detta med ”Ningenä Blänonblä” att göra?

Som jag nämnt tidigare så är det mycket man kommer ihåg och mycket som man glömmer. Vi träffades ganska regelbundet men ingen på ritkontoret anade någonting, i alla fall trodde vi det. Jag kommer inte ihåg hur det kom sig att jag, troligtvis en lördagseftermiddag, satt hemma hos henne och ”groggade” med hennes man. Varför satt jag och groggade med hennes man? Hur jag än försöker minnas så satt jag där i vardagsrummet och han bjöd på grogg. Jag kommer väldigt väl ihåg hur det var möblerat och var vi satt men kan inte för allt i världen förstå varför jag satt där. Troligtvis skulle jag aldrig få någon grogg om han visste vad hans hustru hade för fritidsaktiviteter när han var i Gävle, men nu hade vi riktigt trevligt. Men varför satt jag där?

Deras lilla dotter stod vid bordet och hon sträckte sig efter spritflaskan som nu var tom, vände på den och sa på sitt eget lilla barnspråk: ”Ningenä Blänonblä slaska” och skrattade. Hennes pappa skrattade också, tog flaskan och frågade mig om jag förstod vad hon sa och naturligtvis hade jag ingen aning. Han vände också på flaskan och översatte: -”Det finns inget brännvin i flaskan”. Vi upprepade det flera gånger och skrattade och det är väl därför som jag fortfarande kommer ihåg den frasen så väl, ”Ningenä Blänonblä slaska”. Vi måste ha träffats fler gånger, hennes man och jag, för jag kommer ihåg att han tuggade i sig vanliga vita kritor som man hade i skolan och efter en stund så ringde han ett samtal, kanske till sitt kompani och förklarade att han var sjuk. Man blir nämligen väldigt hes när man har ätit kritor.

LGs Funderingar: Jag kommer ihåg att hon och jag flera gånger på ritkontoret nämnde denna frasen ”Ningenä Blänonblä slaska” och skrattade men troligtvis yppade vi inget annat, inte vad jag kan minnas i alla fall. Det är ju märkligt detta med minnet och att man kommer ihåg vissa saker och totalt glömmer annat.

Jag kommer naturligtvis ihåg henne och även hennes man men inte varför jag var där och han bjöd på grogg och käkade kritor. Jag kommer ihåg hur vi kunde låtsas som att vi bara var helt vanliga arbetskamrater och vi pratade inte ett ord om vårt gemensamma intresse inte ens om vi satt och åt lunch, bara vi två, inget snack om diverse kvällsaktiviteter. En sak som jag undra över efter alla dessa år är hur det slutade. Vi träffades under en tid, säkert minst två gånger i veckan men jag minns inte hur det slutade. Det kan vara så att hennes man muckade och bodde hemma och det är väl en trolig anledning. Mycket har jag glömt men jag har ett fantastiskt bildminne och om det är något som jag kommer ihåg så är det att hon var fantastiskt vacker, en blond pärla bland Hälsinglands tjejer men hon är säkert en gammal mormor nu, undrar om hon är lika vacker?

1 svar på ”Ningenä Blänonblä.

  1. Det där med minnet stämmer riktigt bra kanske någon gång är det positivt men kanske för det mesta ett problem.Tursamt nog kommer vi väl ihåg vilket hål vi spelar på när det gäller golfbanan kanske även bollen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.