Främlingslegionen.

Sista tiden i Hudiksvall, innan jag ryckte in i flottan, så hade jag sällskap med en tjej som hette Ragnhild. Jag ska väl erkänna att det inte direkt var någon stor passionerad kärlek från min sida, men ganska praktiskt ändå. Hon var t.o.m. hemma och besökte min mamma och Magnus i Vallvik och jag besökte hennes föräldrar i Orsa en gång.

När jag några år tidigare gick i realskolan så skickade jag brev till en populär ungdomstidning i Frankrike. Jag sökte efter en fransk snygg tjej som brevvän. Efter någon vecka kom det ett brev och även ett foto på en mycket vacker tjej som redan i första brevet bjöd hem mig till henne. Hon ville att jag skulle komma till Grenoble, det skulle ju bli Olympiad där senare. Några dagar senare kom det flera brev och sedan kom det en stor bunt varje dag som satt ihop med gummiband. När det kom så många varje dag så kände jag bara på kuverten. Var det något kort med så öppnade jag annars hamnade de bara i en stor EPA-kasse och där låg de i flera år.

Som sagt, min kärlek till Ragnhild var väl inte sådär passionerade men det var inte lätt att göra slut. Det var alltid mycket enklare när man själv fick slut av en tjej, då behövde man inte ha dåligt samvete och det var bara ut på ”marknaden” igen. Jakten pågick ständigt. Jag fick en strålande idé. När jag var hemma hos mamma i Vallvik letade jag igenom alla dessa kuvert från de franska flickorna. Jag hittade slutligen ett där det fanns en perfekt stämpel på frimärket som täckte det mesta. Jag ångade av det och klistrade det på ett nytt kuvert. Hemma i Hudiksvall igen så skrev jag ett brev till Ragnhild några dagar innan jag skulle åka ner till Karlskrona för att försvara ”fostervattnet”. Min kompis Ove skulle sedan efter ett par veckor stoppa det brevet i Ragnhilds brevlåda. (Kommer du ihåg det Ove?)

Vad innehöll då detta brev? Jag skrev till Ragnhild att detta med militärtjänst inte var min grej, detta gillade jag absolut inte. Jag hade flytt, jag hade deserterat och jag hade liftat ner till Frankrike och satt nu på en liten snuskig bar i hamnkvarteren i Marseille. Jag satt där och drack vin med några nya vänner och vi väntade bara på morgondagen och det gällde att festa riktigt rejält denna sista kväll. Nästa morgon skulle vi ombord på en båt som skulle ta oss över medelhavet till Algeriet, vi hade skrivit på för Franska Främlingslegionen. Jag kunde inte återvända till Sverige eftersom jag hade deserterat från militärtjänsten. För att de inte skulle få tag på mig så gömde jag mig i Främlingslegionen, där frågade man inte så mycket. Inte bara jag utan även många förbrytare gömde sig i Legionen under falska namn. Jag kommer nu inte ihåg vad jag skrev att jag kallade mig. Jag kunde inte återvända till Sverige och hon behövde inte sörja och vänta på mig, jag var nu för evigt fast i Franska Främlingslegionen.

När jag sedan efter någon månad kom hem till Hudiksvall igen på någon slags permis så låg ju fortfarande detta brev kvar på en liten hylla i köket. Han hade glöm det och aldrig lämnat det i hennes brevlåda. (Minns du Ove?). Nu löste det sig ändå. Eftersom jag aldrig hade hört av mig, jag var ju i Algeriet på tuff utbildning inom Främlingslegionen och var inte i kontakt med den yttre världen, så hade jag aldrig skrivit till henne.

Vårt förhållande tog ändå slut och det var mycket intressantare med tjejerna i Karlskrona och speciellt den månad när lottorna kom ner, men det har jag skrivit om tidigare. Ragnhild och min mor fortsatte dock att ha kontakt med varandra under många år. Min mor var t.o.m. på hennes bröllop många år senare och även med vid hennes första barns dop. Vi hade ingen mer kontakt mer än någon hälsning ibland genom min mor. Hon fick aldrig redan på att jag skrivit det brevet. Det hade ändå varit spännande att se och höra hur hon hade reagerat. Hennes älskade pojkvän hade rymt och deserterat och skulle aldrig kunna återvända till Sverige.

LGs Funderingar: Undrar hur jag tänkte egentligen? Hur kunde jag komma på en sådan lösning för att enkelt göra slut med Ragnhild? Alltså, om man inte tycker om att ligga i flottan för där var det bara ”stridisar” och jag gillade inte krig och liknande våldsamheter, hur tänkte jag då när jag skulle desertera och söka in till Franska Främlingslegionen? Någon tuffare och hårdare krigsutbildning fanns väl inte i hela världen. Tuff utbildning i den Algeriska öknen. Nåja, jag trivdes ändå ganska bra med att köra styrbords motor på torpedbåten Polaris.