Det händer mycket i världen och det händer mycket för oss som enskilda individer. Vissa händelser sker på några sekunder och är sedan över medan andra händelser påverka oss under resten av livet. Ibland är man på rätt plats vid rätt tillfälle eller vid fel tillfälle. Många händelser kan man påverka medan andra bara dyker upp helt plötsligt.
När jag låg i flottan så liftade jag hem till Ingrid i Hudiksvall varje helg, jag måste bara till henne. Att lifta utmed norrlandskusten på fredag eftermiddag och söndag kväll var relativt enkelt med alla dessa långpendlare. Det var oftast mycket trevliga förare som också gärna ville ha sällskap. En gång stannade en gammal Mercedes och erbjöd mig skjuts och jag satte mig i framsätet. Vi var ungefär jämngamla och när vi pratat ett tag så kom det fram att vi båda hade bott i Harsprånget som barn. Jag flyttade därifrån efter att jag hade gått ut första klass och kom inte ihåg så många klasskamrater, mer än en och han hette Tord Westfal. Min chaufför gick flera år i skolan där men han hade också en klasskamrat som hette Tord Westfal. Hade vi gått i samma klass?
Min mor bodde vid den tiden i ett mindre samhälle som heter Vallvik, lite söder om Söderhamn. I normala fall så åkte jag bara förbi Vallvik men denna gång så övertalade jag ”chauffören/kompisen” att svänga in till Vallvik och vi gick in till min mor som fick bjuda på fika. Han berättade vem han var och min mor kände hans mor eller minns henne i alla fall. Under tiden de talade med varandra så letade jag bland mina gamla klassfoton och hittade äntligen det.
Tänk dig, jag står och liftar och kunde ha fått lift med bilen före eller någon annan bil men det blev just denna gamla ”Mersa”. I den sitter en gammal klasskamrat, som jag hade glömt men vi finns med båda två på detta klassfoto. Visst är det väl märkligt, världen är liten. Vi fortsatte sedan och när han släppte av mig i Hudiksvall så bytte vi adresser och telefonnummer och han reste vidare norrut. Det blev ingen mer kontakt, varken från honom eller från mig.
Från Harsprånget flyttade vi till Gällivare och där gick jag i skolan från andra t.o.m. påsken i fjärde klass. Min bästa kompis hette Anders Gabrielsson och han kom ned till mig i Visby första sommaren men sedan försvann kontakterna. Någon gång under senare delen av sjuttiotalet då jag hade min konsultbyrå så var jag tillsammans med några kollegor i Stockholm på Tekniska Mässan och sedan på kvällen var vi på Hamburger Börs. Naturligtvis måste man någon gång till toaletten och på den tiden så fanns det en sådan där lång ”pissränna” på toaletten och det var bara att ta plats där det var ledigt. Vid ett tillfälle så vände jag på huvudet och det gjorde även mannen bredvid mig. Det var något bekant med honom, vem är detta? Han hade inga problem, han kände direkt igen mig. Det var min gamla kompis Anders, från fjärde klass i Gällivare. Kissa färdigt och sedan stora kramen. Vi skrattade tillsammans och när vi sedan återvände så följde jag med honom till hans bord för att hälsa på hans syster och även hon kände igen mig efter alla dessa år. Ändå händer det ju mycket med utseendet från att man är tio- elva år tills man blir vuxen. Visst är världen liten. Det som var särskilt märkligt var att han just då bodde i Canada och var bara hemma på besök för att besöka sina systrar. Tänk om han eller jag hade blivit pissnödiga en eller två minuter senare eller tidigare så hade vi troligtvis aldrig mött varandra. Och tänk att vi var på samma restaurang samtidigt. Jag ringde honom på julafton 2015, han fyllde nämligen sjuttio år då och bor numera i Uppsala. Anders, läser du detta, kommer du ihåg pissrännan på Hamburger Börs?
LGs Funderingar: Den märkligaste händelsen inträffade för inte så länge sedan. Jag är inte religiös men ibland kan man undra. Vad är det som händer och varför händer det? Christina led mer och mer av sin cancer och orkade inte så mycket men hon älskade att spela golf och naturligtvis så skulle hon få göra det. Jag köpte en trehjulig golfmoped till henne så att hon kunde spela det sista året hon orkade. Det sista halvåret orkade hon inte. Hon hade bestämt sig för att hon skulle ”vinna kriget” men ju mer tiden gick så insåg både hon och jag att det inte skulle bli så. Men hon var stark in i de sista, bl.a. så bestämde hon att vi skulle bygga en stor glasveranda. –”Jag har pengar till det och jag får ingenting ta med mig när jag går” sa hon ofta och beställde denna glasveranda. Hon fick en och en halv vecka i den.
Nu kommer den märkligaste av alla händelser. När vi spelade hål nummer tolv på Kinds GK så måste man passera en bred å, Assman. Christina åkte över på bron och tittade inte ut över vattnet, det gällde väl att styra mopeden rätt. Jag kom efter med min golfvagn men av någon anledning så tittade jag ut över vattnet. Där kom några löv flytande och löven flöt med strömmen, vilket är nedåt på bilden. Precis de sekunder som jag såg löven så formades de som ett kors och så länge att jag hann få upp min mobil och ta detta kort. Tro mig detta är inte arrangerat. Jag visste inte hur jag skulle göra och vad jag skulle tro. Precis när jag såg detta så bildade löven som flöt på vattnet detta kors. Tio sekunder senare hade strömmen ordnat de flytande löven på annat sätt och de flöt även ifrån varandra. Vad ska man tro? Visst är det märkligt. Precis när jag passerade bron så formades löven på detta sätt. När Christina passerade kanske en halv minut tidigare så kanske hon såg löven, men de hade inte denna formationen just vid denna tidpunkt och efter att jag tagit fotot så ändrade strömmen formen på löven. Allting formade sig precis på detta sätt exakt de sekunder när jag passerade över bron. Exakt de få sekunder när jag passerade bro. Kanske varken tidigare eller senare formades detta kors, utan just de sekunder jag passerade bron.
Vad ska man tro? Jag vågade aldrig visa henne denna bild. Vad ska man tro?