Fransk söndag.

På sjuttiotalet så jobbade jag lite här och där, Spanien, Tyskland, England och Frankrike, fast jag var anställd vid ett företag i Borås. Vi tillverkade och sålde hängtransportörer för olika industrier och jag projekterade många anläggningar under flera år. Under flera perioder var jag nere i Sabadell och jobbade, en mindre stad innanför bergen vid Barcelona, några veckor då och då. Vår representant där nere var också representant åt ett annat företag i Borås, Textile Processing.

Vid ett tillfälle när jag var där så blev det flygledarstrejk i Frankrike och det gick inte att flyga hem till Sverige. Schwartz, från TP, som var där samtidigt som jag MÅSTE bara hem. Vi försökte många alternativ men fann inga lösningar och han beslutade sig för att åka bil hem till Sverige och då kunde vi ju åka tillsammans och dela på körningen. Han hyrde en bil och vi startade vår hemfärd direkt. In i Frankrike och mot kvällen så övernattade vi någonstans för att fortsätta direkt nästa morgon. Någonstans skulle vi passera floden Rhen in i Tyskland och där blev det problem. Då fanns inte EU utan då gällde de gamla vanliga passkontrollerna. Vi körde över en bro men blev stoppade av tyska tullen. De upptäckte då att vi hade en spansk hyrbil men saknade tillstånd att föra ut den ur landet. Genom Frankrike var det inga problem men den tyska effektiviteten satte stopp för vår vidare färd. Det var söndag. Vi förhandlade mycket men det var stopp, inte denna bil genom Tyskland. Vi vädjade om att de skulle tillkalla lokal polis som kunde eskortera oss till närmaste stad för att hyra en annan bil men de vägrade så det var bara att vända och återvända till Frankrike. Vi behövde äta och för det behövde vi växla pengar. Det var ju söndag och vi kom över till Frankrike. Fransmännen hade ju inte öppet sina växlingskontor då det var söndag och vi insåg att vi inte skulle kunna ta oss till nästa stad med så lite bensin kvar. Vad göra nu?

Vi vände och passerade floden Rhen igen och blev naturligtvis stoppade. Tyska tullen trodde nog att vi gjorde ett nytt försök och Schwartz var lite rädd att de skulle genomsöka bilen för han passade faktiskt på att försöka smuggla några hydraulmotorer från Spanien till Sverige. Tyskarna tillät dock att vi fick växla pengar vid gränsen men tvingade oss tillbaka till Frankrike igen och vi styrde kosan ned mot Basel. Basel är Schweiz men flygplatsen ligger eller låg åtminstone då, sex kilometer inne i Frankrike. Vi parkerade mot ett staket, gick in i transithallen men eftersom det var söndag och vi var på den franska sidan av flygterminalen så var ju både växlingskontor och biluthyrning stängda. Vi kunde inte hyra någon bil och vi kunde inte ta oss till Schweiz sida för vi hade inga flygbiljetter och fick därmed inte passera den passkontroll som fanns inne i terminalen. På andra sidan var biluthyrningen öppen och genom ett staket kunde vi be en passagerare att få tjejen vid den uthyraren att komma till oss och vi kunde boka en AUDI 100, en toppenbil i början av sjuttiotalet. Problemet var bara att vi måste först ta oss tillbaka sex kilometer till Schweiz, passera gränsen och där blev Schwartz orolig igen för sina hydraulmotorer men allt gick bra och sedan sex kilometer ut till den schweiziska sidan av terminalen. Vi parkerade nästan på samma ställe men på andra sidan av staketet och i ett annat land. Tjejen bjöd t.o.m. på fika och vi fick hyra en ny bil och fortsätta att sträckköra hem till Sverige. Schwartz lämnade den spanska bilen som handpenning eftersom han skulle återvända en vecka senare. Nöden har igen lag och schweizarna var inte omöjliga.

LGs Funderingar: Varför gjorde fransmännen så? Men är det söndag så är det söndag. Inte ska du kunna hyra en bil på söndag och inte ska du kunna växla pengar vid gränsen när det är söndag. Lika var det en gång när jag en gång kom till Paris och vid den största järnvägsstationen i Paris, Gare d’Austerlitz, besökte turistinformationen för att söka och boka ett hotellrum. Ingen på turistinformationen vid Paris största järnvägsstation kunde engelska och jag kunde nästan ingen franska. Den enda franska som jag kunde var den som man kunde bre smör på vid frukosten. Nu tror och hoppas jag att det  är bättre både vid turistinformationen i Paris och vid passagen över Rhen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.