Brädad på nyårsafton.

Igår höll jag ett föredrag och visade bilder från mitt äventyr med att bestiga Afrikas högsta berg, världen största vulkan Kilimanjaro, nästa 6000 meter över havet. Som tack för detta fick jag underbart vackra orkidéer och när jag kom hem så letade jag en ytterkruka att sätta denna vackra blomma i. Jag valde en gammal champagnekylare i koppar, med inpräglade SH som står för Stadshotellet Borås.

Varför har jag en gammal champagnekylare i koppar från Borås Stadshotell? Stadshotellet brann ned 1978 så de saknar nog inte sin champagnekylare. När jag ser den kommer jag ihåg hur den hamnade hos mig.

Jag bodde på Teknis Elevhem vid nyåret 1969 och några kompisar från Jönköpingstrakten skulle fira nyår på Borås Stadshotell och det var klart att jag skulle följa med. Vi hade förfest på mitt dubbelrum på elevhemmet som jag bloggat om tidigare, det där med alla ölburkar. Sedan blev det hotellet, där också de andra bodde.

På den tiden så var det ju bara tjejer som gällde och naturligtvis pågick jakten även på stadshotellet.

Det hade kommit två tjejer till hotellet tillsammans med sina pojkvänner, bråk hade uppstått och båda tjejerna hade lämnat sina killar. Fibban, min gamla lumparkompis, och jag lyckades fånga deras intresse och vi tillbringade hela kvällen tillsammans med dem och allt verkade helt klart. Kvällens tjejer var redan fixade. Vi hade riktigt roligt och som bonus så var de dessutom riktigt vackra och läckra, vilka kap. Det var en underbar kväll och vi närmade oss midnatt och firandet av det nya året. Fem i tolv så kommer det två ledsna, molokna och nästan desperata killar fram till oss. De var tjejernas ”gamla” pojkvänner. Vad hade de här att göra? Vi hade ju varit tillsammans i flera timmar.

Efter lite palaver och diskussioner så gick ”MIN” tjej tillbaka till sin kille medan Fibbans tjej stannade hos honom. Men hallå, klockan var 23.55 och snart så blir det nyårsfirande och min tjej återvänder till sin gamla pojkvän. Vad gör man? Inte så mycket att göra, jag är ju inte våldsam, men det var ju bara fråga om några minuter till nyårsfirande och jag hade ingen tjej.

Riktigt hur allt hände kommer jag inte ihåg men jag vet att jag snodde till mig denna kylare vid något bord och hamnade på toaletten. Där öppnade jag ett fönster och slängde ut kylaren på en bakgata och i hastigheten åkte det med en gul toalettmatta också med texten ”Hotell Borås”. Den kom väl från detta gamla anrika hotell som inte fanns längre. Jag återvände i alla fall till vårt bord och där satt Fibban med sin tjej och de övriga kompisarna. Vem som sedan orsakade branden kommer jag inte ihåg, gör du det Fibban om du läser detta? Plötsligt så brann hela duken på vårt bord men det orsakade inte att hela hotellet brann ned som det skulle göra tolv år senare.

Utan tjej så var det inget roligt längre och jag beslutade mig för att gå hem till elevhemmet. Väl ute så kom jag ihåg vad jag gjort och när jag gick in på sidogatan så låg både champagnekylaren och mattan där och jag tog med dem hem när jag sakta och besviken lommade hem, brädad på nyårsafton klockan fem i tolv. Kylaren har jag kvar och toalettmattan fanns kvar länge och på många toaletter även i det hus jag bor i nu, men till slut måste den slängas.

LGs Funderingar: Hur tror ni att det känns att bli brädad fem minuter före tolvslaget på en nyårsafton. Jag hade ju jobbat hårt för denna vackra tjej och så går hon tillbaka till sin kille. Hade jag satsat på den andra så kanske hon hade stannat, vem vet? Det som grämde mig mest var inte att hon lämnade mig utan det var tiden när hon gjorde det. Hade det i stället kanske varit vid halv elvatiden så hade det ju funnits god tid till en jakt på en ny tjej, men det gick naturligtvis inte fem i tolv. Det hade kanske ändå inte blivit något med den tjejen, men jag har ju i alla fall kvar en gammal fin champagnekylare. Den hade jag aldrig fått om hon hade stannat hos mig den nyårsaftonen.

 

Fransk söndag.

På sjuttiotalet så jobbade jag lite här och där, Spanien, Tyskland, England och Frankrike, fast jag var anställd vid ett företag i Borås. Vi tillverkade och sålde hängtransportörer för olika industrier och jag projekterade många anläggningar under flera år. Under flera perioder var jag nere i Sabadell och jobbade, en mindre stad innanför bergen vid Barcelona, några veckor då och då. Vår representant där nere var också representant åt ett annat företag i Borås, Textile Processing.

Vid ett tillfälle när jag var där så blev det flygledarstrejk i Frankrike och det gick inte att flyga hem till Sverige. Schwartz, från TP, som var där samtidigt som jag MÅSTE bara hem. Vi försökte många alternativ men fann inga lösningar och han beslutade sig för att åka bil hem till Sverige och då kunde vi ju åka tillsammans och dela på körningen. Han hyrde en bil och vi startade vår hemfärd direkt. In i Frankrike och mot kvällen så övernattade vi någonstans för att fortsätta direkt nästa morgon. Någonstans skulle vi passera floden Rhen in i Tyskland och där blev det problem. Då fanns inte EU utan då gällde de gamla vanliga passkontrollerna. Vi körde över en bro men blev stoppade av tyska tullen. De upptäckte då att vi hade en spansk hyrbil men saknade tillstånd att föra ut den ur landet. Genom Frankrike var det inga problem men den tyska effektiviteten satte stopp för vår vidare färd. Det var söndag. Vi förhandlade mycket men det var stopp, inte denna bil genom Tyskland. Vi vädjade om att de skulle tillkalla lokal polis som kunde eskortera oss till närmaste stad för att hyra en annan bil men de vägrade så det var bara att vända och återvända till Frankrike. Vi behövde äta och för det behövde vi växla pengar. Det var ju söndag och vi kom över till Frankrike. Fransmännen hade ju inte öppet sina växlingskontor då det var söndag och vi insåg att vi inte skulle kunna ta oss till nästa stad med så lite bensin kvar. Vad göra nu?

Vi vände och passerade floden Rhen igen och blev naturligtvis stoppade. Tyska tullen trodde nog att vi gjorde ett nytt försök och Schwartz var lite rädd att de skulle genomsöka bilen för han passade faktiskt på att försöka smuggla några hydraulmotorer från Spanien till Sverige. Tyskarna tillät dock att vi fick växla pengar vid gränsen men tvingade oss tillbaka till Frankrike igen och vi styrde kosan ned mot Basel. Basel är Schweiz men flygplatsen ligger eller låg åtminstone då, sex kilometer inne i Frankrike. Vi parkerade mot ett staket, gick in i transithallen men eftersom det var söndag och vi var på den franska sidan av flygterminalen så var ju både växlingskontor och biluthyrning stängda. Vi kunde inte hyra någon bil och vi kunde inte ta oss till Schweiz sida för vi hade inga flygbiljetter och fick därmed inte passera den passkontroll som fanns inne i terminalen. På andra sidan var biluthyrningen öppen och genom ett staket kunde vi be en passagerare att få tjejen vid den uthyraren att komma till oss och vi kunde boka en AUDI 100, en toppenbil i början av sjuttiotalet. Problemet var bara att vi måste först ta oss tillbaka sex kilometer till Schweiz, passera gränsen och där blev Schwartz orolig igen för sina hydraulmotorer men allt gick bra och sedan sex kilometer ut till den schweiziska sidan av terminalen. Vi parkerade nästan på samma ställe men på andra sidan av staketet och i ett annat land. Tjejen bjöd t.o.m. på fika och vi fick hyra en ny bil och fortsätta att sträckköra hem till Sverige. Schwartz lämnade den spanska bilen som handpenning eftersom han skulle återvända en vecka senare. Nöden har igen lag och schweizarna var inte omöjliga.

LGs Funderingar: Varför gjorde fransmännen så? Men är det söndag så är det söndag. Inte ska du kunna hyra en bil på söndag och inte ska du kunna växla pengar vid gränsen när det är söndag. Lika var det en gång när jag en gång kom till Paris och vid den största järnvägsstationen i Paris, Gare d’Austerlitz, besökte turistinformationen för att söka och boka ett hotellrum. Ingen på turistinformationen vid Paris största järnvägsstation kunde engelska och jag kunde nästan ingen franska. Den enda franska som jag kunde var den som man kunde bre smör på vid frukosten. Nu tror och hoppas jag att det  är bättre både vid turistinformationen i Paris och vid passagen över Rhen.

Stöld och stöld.

Man ska inte stjäla från de döda och inte från ovetande och naiva barn. Barn kan ta saker utan att de vet att det är en stöld och förstår inte bättre men när garvade och luttrade ”farbröder” stjäl från barn så är det något annat. Planerat och överlagt och med egen vinning som målet.

När jag var ung eller barn, jag gick fortfarande i tredje eller fjärde klass, så samlade jag på frimärken. Naturligtvis så var jag inte så avancerad och visste inte vad man skulle spara på utan det var bara sparandet som lockade. Varje sommar så var vi kusiner på mammas sida nere hos mormor och morfar i Källskär utanför Söderhamn. I det lilla brukssamhället fanns det två gemensamma jordkällare för alla på bruket. Mitt framför mormors hus fanns en mindre och lite norrut och ovanför fanns en större. Den större källaren hade ett stort tak och under detta tak så fanns det ett ”förråd” eller vad det var. Jag och min kusin Björn grävde oss ned under taket och in i förrådet och där inne fanns det bl.a. en massa gamla möbler som verkade ha stått där under många år. Nyfikna som vi var så genomsökte vi alla dessa gamla möbler främst gamla byråer och chiffonjéer och där fanns fortfarande mycket intressant i lådorna.

Eftersom jag hade börjat att samla på frimärken så tog jag naturligtvis med mig många av de brev jag hittade och på dem fanns det naturligtvis frimärken. Jag var ju bara intresserad av dessa frimärken och jag fuktade naturligtvis av dem genom att hålla breven ovanför en kokande kaffekanna och satte in de lösa frimärkena i mitt album. När jag blev lite äldre så insåg jag att de var mycket mer värdefulla om de satt kvar på breven och med oskadad stämpel. Det var lärpengar jag missade men man lär så länge man lever.

Senare när vi flyttade till Visby så blev mitt samlande mer intensivt och jag gick med i en frimärksamlarklubb fast jag bara gick i fjärde och femte klass och kunde fortfarande inte så mycket om de riktiga värdena på vissa frimärken. I den klubben så fanns det en äldre man, så tyckte jag i alla fall då. Han såg att jag hade många gamla svenska frimärken, riktigt gamla frimärken i min pärm. Han var verkligen intresserad av mina riktigt gamla svenska frimärken och så visade han mig många ”vackra och fina ” frimärken främst från gamla engelska kolonier. Han tyckte att vi skulle byta och naturligtvis så tyckte den lilla unga samlaren att det var bättre med vackra frimärken än alla dessa gamla tråkiga svenska frimärken som jag hade fuktat av från de gamla breven som jag hade snott i förrådet under källartaket. Klart att vi bytte.

LGs Funderingar:  Det är klart att gubben gjorde rätt. När jag blev äldre och insåg vad detta med frimärkssamling innebar så var det för sent. När jag skaffade något som hette ”Facit” som nog varje frimärkssamlare känner till och som kommer ut varje år så märkte jag att något av det mest värdefulla man kunde spara på var de riktigt gamla svenska frimärken som fanns på marknaden. Hur det är numera vet jag inte men under många år så var världens dyraste frimärke svenskt. Ett feltryck på ett ”gul shilling banco”. Undrar vad alla mina riktigt gamla frimärken egentligen var värda, de märken som jag bytte bort mot vackra, snygga märken från tidigare engelska kolonier? Jag stal dessa frimärken ur avlidna människors skåp och lådor men gubben gjorde det för att han visste deras värde.

Leta.

OS-tider och är man intresserad av vintersport är det god tider, även om det har svalnat betydligt. Det var mycket värre tidigare men med åren har det svalnat något. Något som också har förändrats väsentligt är synen. Inte bara synen på idrott utan framför allt synen med ögonen.

Ska man kunna se och följa OS på TV så behöver man sina glasögon och de skall också vara vältorkade. Jag har tyvärr en ögonsjukdom som inte går att lösa varken med glasögon eller linser, mina tappar och stavar håller på att dö och försvinner mer och mer. Fyra gånger hos ögonläkaren ger samma besked, det blir bara sämre för varje år. –”Än så länge får du i alla fall köra bil” sa min ögonläkare och därefter är det bra att vänta. Det är dock fortfarande bättre med glasögon och speciellt med läsglasögonen som jag använder på kvällen innan jag somnar.

På lördag morgon hittade jag inte mina vanliga glasögon och det var dags för första riktiga dagen på OS och naturligtvis måste man se hur det skulle gå med Charlott Kalla. –”Var fa-an är mina glasögon”? Jag letade där de borde finnas, jag letade i alla rum, jag öppnade lådor och skåp, men varför skulle de ligga där? Jag letade i tvättstugan och i alla rum på andra våningen, trots att jag inte kommer ihåg om jag var där dagen innan. Jag letade för säkerhets skull på ställen som jag hade letat på tidigare, jag kände igenom kläder, under sängen och satte mig sedan ned och funderade, men vad hjälpte det? Det var bara att sätta sig vid min TV och genomlida min dåliga syn och satte mig vid ena änden av soffan för att komma så nära som möjligt, men det är ändå jobbigt och tungt att följa tävlingen utan glasögon.

Jag hade inte ätit frukost men ordnade några smörgåsar och en kanna te efter någon timme och för att kunna sitta ensam framför TVn och äta frukost så var jag tvungen att sätta mig vid soffbordet även om jag skulle se sämre. När jag suttit där en stund så kände jag något med foten och tittade på mattan. På en matta med gammalt persiskt mönster är det inte lätt att se att det ligger glasögon där speciellt inte med dålig syn, men man kunde känna den med foten. Dagen var räddad men tusan vad jag hade letat.

För någon dag sedan så kunde jag inte hitta min mobiltelefon. Det var samma letande, i alla rum, i många lådor, klämma och känna på kläder och rota i fickor. Varför skulle den finnas i tvättstugan, under sängen, i en bokhylla eller på andra konstiga ställen? När Christina levde så hade hon en mobiltelefon och vi hade också kvar den fasta telefonen. Saknade man sin mobil så var det bara att ringa till den och någonstans så ringde det och där fanns den. Nu finns inte hennes mobil och jag har inte kvar den fasta telefonen. Vad göra då, mer än bara att fortsätta att leta? Jag funderade på att försöka skicka ett meddelande via min iPad till Malin och Fredrik och be dem ringa min mobil, men det fick vänta, jag gav helt enkelt upp just då.

Jag stod i badrummet när det plötsligt slog mig att jag hade pratat med Guje i telefon igår när jag körde bil.  – Lugn, bara lugn, jag har ”handsfree”. Kunde den finnas i bilen? Naturligtvis så låg den där i framsätet och därmed så hade det inte hjälpt om någon hade ringt till den.

LGs Funderingar: Kan det vara början till Alzheimer eller Alzheimer Light? Vad är det som gör att minnet blir sämre och sämre och ibland funderar jag om det går snabbare och snabbare. Det är inte bara glasögon och mobiltelefon som jag får leta, det finns annat också. Något som jag lider mer och mer av är detta med att komma ihåg namn. Det är inte bara så att jag snabbt glömmer ett namn på nya människor som jag träffar utan ibland kommer jag inte ihåg namnet på en kompis som jag har känt i femtio år.

En annan sak som jag funderar på är att plötsligt, utan att man tänker på det så kommer namnet på den som jag funderade på tidigare. Jag kan stå och steka ägg och så plötsligt kommer namnet fram utan någon speciell anledning. Någon gång så har du lagt undan en sak, kanske en nyckel och du lägger den där just på denna speciella plats bara för att du ska komma ihåg det, men lika fullt så har du glömt det. Varför? Varför kommer man sedan, utan att man tänker på det och då man gör något helt annat så kommer man ihåg var man lagt nyckeln. Då är det lika bra att hämta den direkt men är du ute på promenad så finns chansen att man glömmer det igen innan man är hemma.

Tillhör även du det letande folket?

GOLFSEMESTER HELA SOMMAREN.

Hon var inte speciellt solbränd. Ingen kan väl säga att hon var utvilad heller, snarare tvärtom.

– ”Gud, vad du har det bra! Du som får bo vid kusten hela sommaren, alldeles intill golfbanan” Hon hade väl själv lite skuld i det hela, men nu började hon faktiskt tröttna. Visst var det bra att ha husvagnen här på samma camping år efter år. Visst är det ganska praktiskt ordnat här på campingen. Bra duschmöjligheter, en fin tvättstuga, bra grannar och alldeles intill golfbanan.

Sedan kommer ju Hans hit varje helg, men det är klart, inte skulle det falla honom in att storhandla innan han kommer hit, men till ”bolaget” hinner han alltid. – ”Du vet, du hinner ju alltid in och storhandla, du som ändå bara går här hela dagarna” Sedan är han alltid så utarbetad, så han måste vila och spela golf. – ”Du vet, det är så’n avkoppling”.

Vila och spela golf och så grogga med ”Bengan” naturligtvis. Men jag, jag orkar. Jag orkar och har tid. Det är klart att jag har tid, jag som bara går här hela dagarna, hela sommaren. Det är klart att jag har tid att laga frukost till alla, speciellt nu när barnen har med alla sina kompisar under sommarlovet. Frukost skall de äldre barnen ha först, de skall upp jättetidigt varje morgon för att hinna spela golf och sedan lunch i tid för att de skall hinna gå en runda till efter maten eller dra ned till stranden.

Se’n skall de yngre, som vill sova lite längre, äta frukost och ha med sig var sitt matpaket till stranden.

– ”Du morsan, mina golfskor behöver nya spikar och så måste du tvätta mina jeans, jag skall in till sta’n i kväll, och du kan väl stryka min rutiga skjorta”

Hasse har ju lämnat veckans tvätt här nere och tagit med sig det rena och nystrukna hem. Det är klart att han inte hinner tvätta hemma under veckan, han måste ju spela golf med grabbarna och passa på att gå en krogrunda, nu när han är ensam hemma. Kanske hinner jag tvätta före lunchen, handla får jag göra i eftermiddag. Det är konstigt att inte Hasse hinner tvätta och handla under veckorna, hinner man handla korv och öl och hinner man in till ”bolaget” så borde man väl hinna.

– ”Du vet, jag måste ju jobba och så behöver jag koppla av på kvällarna med lite golf eller några öl och du går ju ändå här hela dagarna och har det bra. Det är skönt för dig och ungarna, bara sola, bada, lata er och spela golf. Vi kanske skulle vara här nere lite oftare, eller hur gumman?”

Så säger mina väninnor också och grannarna hemma. – ”Gu-u-u-d, vad du har det bra! Du som får vara vid kusten hela sommaren och bara sola och spela golf”. Ja, det är klart att de tycker så. Jag menar, när de kommer och besöker oss under någon helg eller så, så skall de naturligtvis passas upp. – ”Du kan väl göra det gumman, du som bara går här hela dagarna, hela sommaren.

– ”Om du handlar lite och fixar käket så sticker vi andra ut på en runda och kopplar av lite. Vi tar med oss de sista ölen, gumman, smit in på ”systemet” också, när du ändå är i sta’n. Och du, jag måste ha med mig alla skjortorna i morgon, gumman. Du vet, man skall ju ut och äta med kunder och du vill väl inte skämmas för mig, eller hur?”

Ja visst, gå ni bara, jag fixar det, jag ordnar allt. Se’n undrar jag stilla varför jag aldrig kan sänka mitt handikapp eller ens bli solbränd om benen. Jag som alltid går här nere vid kusten hela dagarna hela sommaren.

LGs Fundering: Egentligen inte mycket att fundera över, men visst har hon det avkopplande och skönt. Hon som har det så bra, tänk att få vara i husvagnen ”hela sommaren”