Utan körkort

För några år sedan så var jag och Christina och hälsade på min gamle kompis Ove och hans hustru Yvonne i Storsand på Hornslandet utanför Hudiksvall. I början av sextiotalet så bodde jag i Hudiksvall och efter några månader så träffade jag en kille som jag blev mycket god vän med och så småningom så flyttade vi ihop. Inte som det numera är vanligt att vi hade vissa speciella känslor för varandra.

Vi var kompisar och som vanligt och i den åldern så var våra största intressen tjejer, tjejer och ibland var det ofta mera tjejer. Två killar kunde bo ihop på den tiden utan att vara ”sån”. Två killar med egen lägenhet gjorde att det blev platsen för många fester, det var ju inte så vanligt att yngre killar hade egen lägenhet, om man nu inte var gifta. Det var fester mest varenda helg tror jag, men vid en speciell helg så kommer jag inte ihåg hur det var med festandet. Visst var det förfest innan vi skulle ut och ragga tjejer, men problemet var att min mor besökte oss. Nu var det inget hinder för att festa och ut och ragga tjejer, morsan fick väl vara hemma eller om hon kanske hade några bekanta att besöka, jag minns inte.

Jag hade troligtvis förträngt allt som hände den dagen, men vid vårt besök så påminde Ove mig om vad som hände den helgen och under gemensamma glam och skratt så kom jag ihåg mer och mer. Så tokigt det kan bli ibland. Det var en kväll uppe på Högliden, ett populärt dansställe uppe på ett berg i Hudiksvall. Ibland gick det bra att skaffa tjejer, ibland gick det inte som man tänkte en kväll och ibland gick det riktigt ”snett” och det var vad som hände just den kvällen. Jag hade fått lite för mycket ”under västen” och kände tydligen att jag måste gå ut för att få lite frisk luft. Jag satte mig på en stenmur med hängande huvud och konstaterade nog att den sista groggen skulle nog aldrig runnit genom min strupe. Förra sommaren när jag var i Hudik så visade Ove mig den mur som jag då satt på.

En polispatrull kom och undrade hur jag mådde och det var naturligtvis inte så bra. Mitt balanssinne var heller inte så bra och de vänliga poliserna erbjöd sig att skjutsa mig hem och jag var inte mer berusad än att jag kom ihåg att min mor var på besök och antagligen var hemma i vår lägenhet, jag var ju bara sjutton år. De erbjöd då mig ett alternativt boende över natten så att jag fick sova ruset av mig. Jag checkade in på den eminenta ”fyllecellen” på polisstationen i Hudiksvall. Jag gjorde inte det minsta motstånd och var bara glad över att få någonstans att sova. De tog nog av mig alla mina tillhörigheter, inte kommer jag ihåg det, men så gjorde man nog vid den tiden.

När jag vaknade kommer jag inte ihåg men för att få tillbaka mina tillhörigheter så var de tvungna att skriva en rapport och sedan blev jag utsläppt och gick hem och mycket riktigt så var min mor i vår lägenhet. Jag kommer inte ihåg var Ove var men ganska snart så sa jag till min mor att jag måste göra några ärenden. Troligtvis så märkte hon att jag fortfarande inte mådde särskilt bra, men hon sa inget. Jag gick ut och det enda jag minns var att jag gick ned till kiosken vid stationen och köpte mig ett äpple. Jag som aldrig brukade äta någon frukt. Sedan gick jag nog hem. Hur min mor sedan kom hem kommer jag inte ihåg.

LGs Funderingar: Visst var jag ”snorfull” när jag satt där på muren uppe vid Högliden men jag störde ingen, polisen ville köra hem mig hem men det ville inte jag utan det blev ”fyllecell”. Någon vecka senare fick jag ett brev och där stod det att jag inte kunde få ”lämplighetstillstånd” som man måste ha för att få körkort. Jag kunde inte få det för att jag hade blivit intagen i ”Fyllecell” innan jag var arton år och kunde inte få ett nytt förrän om två år. Så var lagen då. Nu när jag är sjuttiotvå så kan jag erkänna och berätta varför jag inte tog körkort innan jag var tjugo år. Bara för att jag var överförfriskad just den dagen när min mor sov över i vår lägenhet och jag var bara sjutton år.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *