Magplask

Jag cyklar mycket som säkert många vet. Jag köpte min cykel dagen efter Christinas begravning, alltså den 29 juni förra året och har sedan dess cyklat 672 mil. Jag har lovat mina barn att jag alltid ska ha cykelhjälm och gul reflexväst på mig och det löftet har jag hållit, men, på kortare turer till affären eller liknande så brukar jag fuska, inget kan väl hända då. Det är lika dumt som på 60-talet när man bara satte på sig säkerhetsbältet när man åkte utanför stan.

Igår blev det en tur runt i bygden för att leverera beställd honung. Efter leverans till två kunder i Hillared, en i Svenljunga och en i Revesjö så blev det golfklubben för lite god mat och sedan hem igen. Ibland sken solen och ibland så regnade det och naturligtvis en rejäl motvind, men jag längtade hela tiden till den fina medvinden på hemvägen och den kom.

I Bragnum, vid den gamla hembygdsgården och det stora förrådet finns en nedförsbacke och tillsammans med stark medvind och hemlängtan så tyckte jag att det gick lite för fort, jag är ju ingen tävlingscyklist och naturligtvis så bromsade jag ned farten. Om det var vattenplaning eller våt asfalt eller annat vet jag inte men jag fick lite sladd, vinglade till och med god fart var jag på väg ned i diket. Allt gick väldigt fort och när så framhjulet körde ned i diket så blev det naturligtvis tvärstopp och med fartens krafter så flög jag hejdlöst över styret och slog i benet i styret eller något annat.

Under de delar av sekunder som var från att framhjulet fastnade i diket och till att jag gjorde ett formidabelt rejält magplask i det vattenfyllda diket så hann jag tänka mycket. Kommer jag att skada mig, kommer något att gå sönder på eller i mig eller vad händer med min fina cykel och mycket annat. Som tur är så hade jag inte mina glasögon på mig för jag riktigt dök ned i diket med huvudet före och körde ned cykelhjälmen i det skitiga vattnet och efter den häftiga landningen så kom cykel över mig. Upp med huvudet och jag konstaterade att jag levde och troligtvis inte brutit något, det bara smärtade i mitt högerben. Det var ju tur att jag inte slog mig medvetslös och blev liggande i vattnet som bara var några decimeter djupt men man kan drunkna i det också  om man tappar medvetandet.

Redan innan jag lyckats få av mig cykeln och ta mig ur diket så kom en bil som stannade. –”Hur gick det, är du skadad? Jag såg i backspegeln hur du dök ned i diket och tänkte att detta inte kommer att gå bra”. Vilken tur att han vände direkt för hade jag slagit mig medvetslös och ingen sett det så kanske jag inte skulle kunna sitta och skriva detta. En av cykelväskorna låg i vattnet men de är av mycket bra kvalité så inget allvarligt hade hänt mer än att den var lerig. När jag fått upp cykeln ur diket så lyckades jag vrida tillbaka styret och min cykelkorg som tyvärr fått lite skador och jag hittade min röda vattenflaska i diket. Jag var alldeles pissblöt och lerig och fick torka av lervälling från ansiktet. Det måste varit en lustig syn för bilisten när jag kom upp i diket. Nu såg jag att min fantastiska cykeldator inte satt i sin hållare och konstaterade att den måste vara kvar i diket och att jag kanske aldrig får se den mer, men det var bara att återvända till diket och trevande börja leta i det leriga vattnet. Cykeldatorer är bara materiella ting och jag levde och var bara lite skadad. Den låg inte i den djupare delen av diket utan efter en stunds blint kännande i vattnet så såg jag något sticka upp ur lervällingen på sidan. Någon centimeter av cykeldatorn stack upp och den var åter min, men hur hade det gått med den? Vad gör jag? Jag vågar väl inte sätta tillbaka den, blöt och lerig, för då blir det väl någon kortslutning eller liknande. Jag bestämde mig för att vänta tills jag kom hem och kanske torka den med Christinas hårtork som jag faktiskt har kvar.

Jag började cykla hemåt igen, men, eftersom jag har elektrisk växel med automat och cykeln startar alltid på växel tre så blev det lite jobbigt när växeln inte fungerade och jag hade fortfarande ganska långt hem. Jag har alltid med mig en toalettpappersrulle i min cykelväska så jag stannade och torkade av både fästet och cykeldatorn så gott jag kunde och satte, med spänning, dit den igen och den fungerade som vanligt. Efter att också torka av handtagen på styret och båda bromsreglagen från lera så fortsatte jag mot hemmet. Väl hemma så fick jag av mig de leriga kläderna, reflexvästen och hjälmen. Hjälmen spolade jag av samtidigt som jag duschade och med en nagelborste så fick jag bort sand och lera ur mustaschen och ögonbrynen. Det blir tvättmaskin i dag.

LGs Funderingar: Det blir ingen fundering utan ett konstaterande att kvalité lönar sig och riktigt bra kvalité betalar sig direkt. När jag kommit upp ur det vattenfyllda diket var jag naturligtvis riktigt pissvåt och lerig. Jag hade ju legat på magen i vattnet med en cykel över mig. Hur gick det med min telefon? Nu var jag verkligen glad att jag hade köpt en riktigt rejäl jacka, inför min resa till Kilimanjaro, som klarar både starka vindar och häftiga regn. Kvalitén var bra på Kilimanjaro men även i ett vattenfyllt dike i Bragnum. På bröstsidan finns en helt vattentät ficka och i den brukar jag ha min telefon och trots mitt magplask i vattnet så var den torr och fin och fungerade som vanligt. Där ser man att kvalité verkligen lönar sig. Mina glasögon som låg i innerfickan hade också klarat sig men det hade nog inget att göra med fin kvalité på jackan. Vad hade hänt och jag hade haft glasögonen på mig?

Det lönar sig också att köpa en riktig kvalitécykel med rejäla tåliga delar även om det kostar. Hade jag haft en billigare cykel så hade det säkert inte varit lika fin cykeldator som funderade perfekt efter att den legat nedsjunken i lervällingen. Idag ska jag inte bara tvätta kläder utan det blir att torka av en hel del lervälling från cykeln också och närmare kolla om den fått några andra skador. Sedan blir det väl ut och ta en tur igen, det är fler som vill ha honung.