Dåligt Rykte.

Rykten är ju oftast bara rykten och osanna men de sprids ändå. Vem är det som bestämmer vad som är ett dåligt rykte eller bara skvaller. Det som är ”dåligt” för vissa kanske är spännande för andra och inte alls så dåligt. Om du hade frågat min hustru så skulle hon hålla med om att jag hade ”dåligt rykte” när jag gick på Teknis. Men vad är dåligt rykte? Bara för att jag var mycket intresserad av tjejer som var mycket mer intressanta än den tråkiga skolan, så behöver man väl inte ha ”dåligt rykte”, men många tyckte det. Men vaddå? Man kan väl tycka olika.

Vi var nästan tillsammans i femtio år trots att min hustru Christina, av både kvinnliga och manliga klasskamrater, blev ”varnad” för att bli tillsamman med ”honom”. Han var bara intresserad av tjejer och samlade på dem, men ändå så stod hon kvar även om det började lite sporadiskt och knackigt då och då. Hon var stark. Hon hjälpte t.o.m. mig och var med och ”räddade mig” en gång, genom att låna ut sitt rum för en kärleksakt, då det en gång blev olyckliga kollisioner då tre av mina samtidiga tjejer kom på Ölfesten på Teknis Elevhem ett år. Jag visste om att jag hade ”dåligt rykte” men brydde mig inte, det var inte jag som hade bestämt att ryktet var dåligt. Som jag sa tidigare så kan rykten ”trigga” vissa människor.

Det hände faktiskt att jag en gång satt ensam på mitt rum och arbetade med läxor eller andra uppgifter. En eftermiddag kom en tjej, en riktig pärla, en 10-poängare, en tjej som jag tittat trånande på en längre tid, ett blont bombnedslag som gick i trean och medan jag ”bara” gick i ettan (men vad gör det?). Hon bara dök upp på mitt rum och undrade om jag kunde skjutsa hem henne och det behövde hon inte upprepa, självklart. HON, denna toppensnäcka, kom till MIG och undrade om hon fick skjuts hem. Hon bodde vid en sidogata till Alingsåsvägen och egentligen var det väl inget större avstånd men hon vill ändå ha skjuts hem. När jag stannat framför hennes hus så frågade hon om jag ville följa med upp. Jag behöver väl inte förklara vad jag svarade. Nästa förmiddag bjöd hon på en sen frukost och vi gjorde sällskap till en för sen skoldag. Vad hände sedan?

Som sagt, mitt största intresse var tjejer och nu hade denna 10-poängare velat träffa mig, jag hade inte behövt göra något, bordet var dukat, egentligen kunde alla andra tjejer ”slänga sig i väggen” de var egentligen ingen som dög längre, alla andra kändes plötsligt som ”blaha”, hon hade kommit till mig och frukosten var inte dålig den heller, men vad hände sedan? Kan det vara för att det var hon som tagit initiativet som gjorde att jag blev handlingsförlamad. Jag brukade inte ha några större svårigheter att få som jag ville med tjejer fast naturligtvis gick man på en mina ibland eller kanske blev brädad, men sådant tillhörde naturens gång och det fick man leva med, tycke jag. Men varför blev jag handlingsförlamad? Jag har inget svar men vid en efterhandsrekonstruktion så tror jag att det var hennes klara agerande som ”skrämde” mig. Vi sågs många gånger i korridorer och på skolgården men det blev oftast bara ett ”hej” och några leenden. Hon frågade aldrig mer om hon fick skjuts hem eller om hon fick bjuda på en frukost och jag gjorde heller ingenting. Jag tror att hon bara hade en plan med sitt agerande, hon ville testa mitt ”dåliga rykte”. Vad hon fick ut av detta fick jag aldrig veta, antagligen var hennes mål bara att testa eller också var hon inte nöjd efter testen. Jag fick aldrig veta, jullov kom, vårterminen gick, hon tog examen och försvann, men jag fick aldrig veta, jag fick aldrig någon mer frukost hos henne. Vad gjorde hon egentligen på elevhemmet denna eftermiddag? Det var inget dåligt väder och inte heller långt hem. Hon kom säkert bara för att testa mitt ”dåliga rykte”.

Ett annat ”dåligt rykte” hörde jag när jag jobbade på SCA Emballage i Värnamo. Efter luncherna så var vi några som samlades i ett ”rökrum” och naturligtvis så diskuterades det mycket olika saker där inne. Oftast var jag enda killen bland alla tjejer. En gång var alla eniga i sina diskussioner. Jag deltog inte i diskussionerna för allt handlade om en enda tjej som jag inte kände och jag visste inte om hon jobbade på SCA eller inte. Vi kan kalla henne ”den där Mary”.

Djäklar hur diskussioner gick höga. Allt handlade om att ”den där Mary” hade många killar, hon låg med den och den och hon hade karlar som ”vänsterprasslade” med henne trots att de var gifta. Alla, jag garanterar alla, hade en åsikt och alla kände någon som hade legat med henne, alla visste vad hon var för lösaktigt fruntimmer. Om man skulle tro allt vad de sa så skulle ”den där Mary”, inte kunna hinna jobba och hur hon skulle kunna få någon nattsömn kan man inte få ihop. Jag satt bara tyst och lyssnade och ju längre tiden gick desto mer avslöjande kom fram. Till slut kunde jag inte hålla mig. Jag reste mig upp, fimpade min cigarett och sa högt och tydligt ungefär så här: -”Nej, nu tjejer, tycker jag att ni går för långt. Ni pratar så mycket om att ”den där Mary” har haft så många älskare och att hon verkligen har ett ”dåligt rykte”, men nu tycker jag att ni skall erkänna att ni egentligen är riktigt avundsjuka på ”den där Mary”, hon som har fått ligga med så många killar, både unga tjurar och äldre gifta. Säg som det är, ni är bara djävligt avundsjuka, djävligt avundsjuka. Ni skulle nog själva vilja ha lite av hennes erfarenheter och uppleva några av hennes alla äventyr och alla hennes älskare, ni är bara djävligt avundsjuka och skulle säkert vilja ha en eller flera älskare”.

Vad hände då? Jo alla, garanterat alla tjejer blev tysta, ingen sa något, ingen kommentar och framför allt, ingen protesterade, bara tystnad, ingen protesterade. Alla reste sig, ingen protesterade, alla gick tillbaka till sina arbetsplatser. Varför protesterade ingen, varför ingen kommentar när jag sa att alla verkligen var avundsjuka på ”den där Mary”, hon med det dåliga ryktet och många älskare? Var tystnaden svaret?

LGs Funderingar: Var det för att det blonda bombnedslaget hade tagit eget initiativ som gjorde att jag blev handlingsförlamad och för att hon var så otroligt vacker. Jag hade ju tidigare fått erbjudande och enkelt tackat och tagit emot, men inte nu. Varför återkom hon inte? Var hon bara ute för att testa ett dåligt rykte och sedan fick det vara nog? Varför kom inga protester eller kommentarer när jag sa att alla tjejer i rökrummet bara var avundsjuka på ”den där Mary” som hade så dåligt rykte och var sängkamrat åt så många. Var tystnade svaret på att de verkligen var riktigt avundsjuka? Får vi någonsin svar på dessa frågor?