Hur kunde hon?

Jag har skrivit förr om: Jag var nog inte meningen. Här kommer del två.

Jag har i en tidigare blogg skrivit om hur mina föräldrar lämnade mig ensam vid så många tillfällen. Som vuxen och med tanke på min ålder så bör det vara under de senaste femtio åren, så har jag ofta funderat om jag egentligen var planerade eller över huvud taget välkommen. Mitt liv som barn verkade vara som en belastning för mina föräldrar, även om jag ändå tror att någonstans ”där inne” kanske de älskade mig ändå. Man inbillar sig så mycket ibland.

Jag har många gånger under mitt liv funderat om det var ett misstag att jag över huvud taget ”kom till”. Det var krig i Europa och svåra tider. Min mor har berättat för mig när de bodde på söder i Stockholm. Man är ju född ”Söderkis”, alltså! Min far var bagare och började tidigt på mornarna och vad hon gjorde vet jag inte men jag var ensam någon eller några timmar mellan deras jobb och då var jag ändå bara en liten baby. Min mor var under sin tonårstid förtjust i och sällskapade en tid med sin ”stora ungdomskärlek” Magnus, Magnus från Vallvik.

Varje sommar så länge jag kan minnas och säkert mycket längre så åkte min mor och jag hem ”till mormor”, samma resa varje sommar. En enda sommar kom min pappa och ”hälsa de på” och då tältade han uppe på ”källarbacken” och jag minns att jag fick sova i hans tält en natt, men han var bara där några få dagar. Det var många kusiner på mammas sida där varje sommar och hela ”bruket” var fullt av sommarbarn och vi hade mycket roligt. Det hände också mycket andra saker under sommaren och när jag blev vuxen så såg jag på dessa händelser på ett annat sätt.

Jag kommer ihåg när jag hade gått ut andra klass i Gällivare så fick jag en kattunge. När vi senare på sommaren åkte ned ”till mormor” så hade jag med mig min kattunge i en speciell korg som sedan fanns i min ägo många år efter att katten var borta. Vi åkte tåg till Söderhamn och bytte därefter till buss för att åka till Källskär där min mormor bodde. När vi kom till ”Nyplan” så bytte min mor buss och talade om för mig att mormor kommer att möta mig vid hållplatsen vid Kiosken vid Källskär. Hon tog en annan buss vidare till Vallvik. Att hon åkte just dit visste jag inte då men fått veta det senare och jag var ju glad att mormor mötte mig. Hon träffade Magnus och det måste min mormor och moster Britta vetat. Varför kunde hon inte ens följa med mig de få kilometer som var kvar till Källskär?

Om det var samma sommar eller en annan kommer jag inte ihåg men en kväll så gick vi till festplatsen, jag tror den hette Lötbäcken (det kan säkert min kusin Lisbet svara på) och där mötte vi Magnus och hans kompis Gunnar, som hade motorcykel. Jag fick åka motorcykel hela den kvällen och var lycklig och glad, detta var spännande. Om min mor var på festplatsen eller inte har jag inte fått veta.

Magnus hade en mycket stor och fin motorbåt, en riktigt fin träbåt med stor ruff förut med både sovalkov, toalett och kök, mitt på båten ett kapell med utrymme för motor och manöver och en särskild liten ruff längst akterut med egen sovalkov. Där fick jag bo och jag trivdes alldeles utmärkt och jag var en väldigt lojal son som lovade min mamma att inte tala om för någon och speciellt inte för pappa att vi var ute länge med denna fina båt men både mormor och moster Britta måste ha vetat, och alla andra mostrar och morbröder som var på Källskär varje sommar, var fanns vi annars under flera dagar. Vi låg länge förankrad i en stor vik på ön Storjungfrun. Naturligtvis bodde mamma och Magnus i de främre utrymmena. Vad de gjorde på dagarna och nätterna vet jag inte men Magnus hade en roddbåt ”på släp” och med den var jag ute och fiskade många och hela dagar. Jag tyckte livet var roligt och jag hade ju lovat att inte berätta för någon vad vi hade gjort och var vi varit. Min mormor och alla mina mostrar och morbröder måste ju ha vetat allt eftersom jag och mamma inte var på Källskär som alla andra. Hur länge detta pågick har jag ingen aning om och fick aldrig veta.

LGs funderingar: Visst var det underligt. Mina föräldrar separerade sommaren efter att jag gått i femte klass. Min far blev näsan åttio år, min  mor åttioåtta och aldrig någonsin under sina liv talade de om för mig att de hade skilt sig och att båda hade gift om sig. Tänk att de trodde att de kunde hålla det hemligt fast det var helt officiellt att de både hade skilt sig och gift om sig. Varför sa de aldrig något till mig, inte någon av dem? Trodde de att jag inte visste eller misstänkte något, jag som kanske inte var välkommen, jag som kanske var en belastning.

1 svar på ”Hur kunde hon?

  1. Nej, inte tror jag att du var i vägen för dina föräldrar. Såvitt jag vet dyrkade din mamma dig. På femtiotalet och tidigare var det nog vanligt att barn inte skulle upplysas om det som faktiskt angick dem i allra högsta grad. Man teg om det som var obehagligt att berätta. Det var ju bekvämt för de vuxna att låtsas som om barn inte begrep något, eller låtsas tro att barn inte hade tankar och känslor. Resultatet blev att barnen förlorade förtroendet för föräldrarna. Sanningen kom ju fram förr eller senare.
    När Christina och du besökte oss för några år sedan berättade du det som du nu har skrivit om. (Det stämmer att festplatsen låg vid Lötbäcken.) Dittills hade jag inte haft någon aning om din mammas kontakter med Magnus före dina föräldrars skilsmässa. Fram till mitten av femtiotalet var min familj och jag på Källskär tre veckor varje sommar. Fr.o.m slutet av femtiotalet åkte jag dit innan mina föräldrar kom, så jag var hos mormor längre än tre veckor. Sommaren 1952, och troligtvis även 1953 följde din mammas väninna Sylvia och hennes två eller tre flickor med er till Källskär från Gällivare. Det var 1954 som mormor mötte dig och kattungen vid hållplatsen. Jag är inte alls säker på att mormor visste till vem din mamma åkte, när hon hade bytt buss vid Nyplan. Det kan tänkas att din mamma inte hade informerat mormor om det. Hon kanske ”besökte en väninna”. Jag tvivlar på att alla mostrar, morbröder och kusiner var på Källskär när du, din mamma och Magnus bodde ombord på båten vid Storjungfrun. Våra morbröder E och G och deras barn kom till Källskär enstaka dagar på somrarna, så de hade nog ingen ”koll” på var din mamma befann sig. E och hans familj semestrade i R:s systers stuga vid Svartsundet. G kom och åkte, och han stannade sällan länge på samma plats. Moster B var nog lika ovetande som mormor. Moster M skulle säkerligen inte ha tigit, om hon hade känt till din mammas möten med Magnus. Moster M delgav gärna andra sina synpunkter. Min mamma V hade säkert inte heller någon aning om hur det förhöll sig. Vi kom till Källskär en bit in i juli på somrarna. Den version som vi fick höra lät så här: ”Efter dina föräldrars skilsmässa ”råkade” din mamma och Magnus träffas efter många många år. ” Så vitt jag vet trodde min mamma V på den berättelsen. Om hon hade tvivlat, skulle hon säkerligen ha nämnt det, när jag blev vuxen.
    Du berättade också att du inte blev informerad om att dina föräldrar hade tagit ut skilsmässa. När du och din mamma hade flyttat från Visby år 1957, bodde ni ju på Källskär en kort tid. Senare flyttade ni till Magnus i Vallvik. Där bodde du till 1962, om jag minns rätt. Det var väl 1958 eller 1959 som din mamma gifte sig med Magnus? Jag blev oerhört förvånad när du för några år sedan berättade att du inte visste att de hade gift sig. Du märkte väl att din mamma hade bytt efternamn? Visst gick det väl upp för dig efter en tid, att de hade gift sig? Du menar väl att din mamma aldrig pratade om det, och att hon bara tog för givet att du insåg det? Jag håller med dig om att det var otroligt konstigt att hon inte ville medge att hon hade gift om sig. Du och jag är lika gamla, och jag kände till att din mamma och Magnus var gifta. Din mamma var tydligen hemlighetsfull, så troligtvis kände inte släktingarna till att hon hade kontakt med Magnus före skilsmässan.

    Kusin Lisbet

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *