Utanför Ramarna

Oj, Oj, Oj, Oj, Oj. Vad är det som har hänt? Idag skulle jag som vanligt laga mat och jag hade ett recept på kokt torsk med dillsås och räkor, men jag hade inte allt. Det blev en sensationellt god sås nästan i klass med de såser som Christina kunde göra. Hur kunde jag åstadkomma detta och ingen hade jag som jag fick dela den med, jo en.

I hela mitt yrkesverksamma liv så har jag konstruerat maskiner. När du gör ritningar så ska de måttsättas och oftast med små toleranser, t.ex. 40 mm plus/minus tre tusendels millimeter. Det är det som gäller och inget annat tolereras eller godkänns. När jag nu måste laga min egen mat så får jag ju läsa recept och försöka göra något av detta. Jag har försökt förr och då valde jag recept med fina bilder och naturligtvis blev det aldrig i närheten av detta varken till utseende eller smak. Jag har ett väldigt bra lokalsinne men ingen större kunskap om mat. 400 gram kan jag acceptera och två deciliter men sedan två lökar? Va, två lökar? Det finns stora lökar och små lökar och mängden kan bli fantastiskt olika och så håller det på. Salt och peppra, vaddå? Tänk om jag skrivit på ritningarna: -”Svarva av lite lagom”, hur skulle en sådan maskin bli?

Sedan kan man konstatera att de som skriver recept skriver dem för personer som redan kan laga mat. Jag skulle t.ex. en dag också koka fisk och där skulle det vara 4–5 kvistar timjan. Första frågan var: Timjan är en krydda men vad är det? Tack vare internet så kunde jag se att de var något som fanns i Christinas växthus. Det finns långa kvistar och korta kvistar och ni förstår min undran. Längre fram i receptet så stod det – ”tillsätt timjan”, vaddå, tillsätt timjan? Hur då? Ska jag lägga i kvistarna som de är? Ska jag riva av bladen? Ska jag riva av och hacka bladen, eller vad gäller?

Så kan det vara hela tiden. En gång skulle baka men gav upp. Man bakade små skorpor och sedan skulle man ”rosta skorporna” lite på varje sida. Vaddå rosta? Naturligtvis skulle man inte ha brödrosten utan jag förstod att man skulle ha ugnen. Men vilken värme? 125 grader eller 250 grader? Ska grillen vara på och ska de ligga på en plåt eller galler? Jag beslutade mig för att skippa allt.

En gång när jag skulle laga mat, så länge sedan så vår dotter Malin var väl bara 5–6 år. Jag kommer inte ihåg receptet men det var något med kyckling och sedan skulle jag skära en gurka i långa stavar och servera tillsammans med kycklingen. De säger att av dårar och barn får man alltid höra sanningen och den kom efter middagen. Den lilla tjejen tyckte nog synd om sin far som hade försök och inte lyckats och hon ville väl trösta pappa. Hon tittade under lugg och sa tröstande: -” Pappa, gurkan var i alla fall god”. Just det, I ALLA FALL GOD, det var en tröst. Det var i alla fall något som var gott, den gurka som jag bara skurit upp. Där försvann mina drömmar om att bli en mästerkock. Har man varit gift med en som verkligen kunde laga mat, även sedan hon blev sjuk och det var svårt och ”äckligt” att äta så var såserna fantastiska. Jag minns en gång då alla barnen satt runt köksbordet och åt pannkakor i sådan takt att Christina inte hann grädda dem och Ludwig plötsligt säger: – ”Mormor, jag tycker inte om dina pannkakor”, alla satt tysta och tittade på Ludwig som redan ätit många, – ”jag tycker inte om dom, jag ÄLSKA dom”. Typiskt Ludde.

Alla recept är ju skrivna för fyra portioner, men det får gå. Idag hade jag inte torskfiléer utan en hel bit med både ben och skinn och inte så mycket. Jag visste egentligen inte hur mycket, men jag försökte ändå, det var väl bara för en portion. Hur gör man med resten? Asch, jag försöker, det får bli som det blir även om jag inte har alla ingredienser. Det var sedan plötsligt andra gången som jag fick avbryta allt, dra kastruller av plattorna och snabbt cykla till affären och strax innan de stängde kunde jag köpa tre deciliter grädde. Resten fick bli på ett ungefär och har man inte det ena så får det bli något annat. Man skulle t.ex. ha två deciliter grädde till fyra portioner. Jag gjorde bara en portion men jag använde hela den lilla tetran på tre deciliter och hela receptet var ett enda experiment.

LGs fundering: Hur började jag idag ”Oj, Oj, Oj, Oj, Oj. Vad är det som har hänt? Ja, vad är det som har hänt? Jag följde inte receptet, jag hade inte alla ingredienserna utan försökte ändå och det blev helt fantastiskt, vilken sås. Hur gick det till? Är det inte meningen att man ska göra som det står i receptet? Tänk om de inte skulle tillverka som det står på ritningen, hur blir maskinen då? Jag skrev att jag inte får dela denna rätt med någon, men om det inte varit så att Fredriks hund Rally snart kommer på sitt veckobesök och han brukar få slicka mina tallrikar, och det måste man ju spara till honom. Hade det inte varit så, så hade jag tagit en sked och kanske en ”slickepott” och totalt rensat tallriken. Så god var såsen. Vad var det som hände?

Source: LG

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.