Bortglömd.

Jag fick en chock i morse, eller igår morse för nu är det natt och jag kan inte sova. Jag är bortglömd, jag finns inte. Jag har gråtit floder sedan jag mist Christina men nu gråter jag och är ledsen av andra orsaker – jag är bortglömd, jag finns inte. Det är många saker man inte kan fatta eller förstå, men att känna att man inte finns längre är svårt.

1992 tyckte jag att vi skulle ha ett Länghemsmästerskap i golf och jag startade den tävlingen som alltså nästa år har 25-årsjubileum. Jag höll i den och arrangerade den under de första 10-12 åren tills det bestämdes att segrarna i de olika klasserna skulle arrangera kommande års tävlingar. När jag var arrangör så ringde jag upp dem som inte anmält sig och påminde dem, detta var före SMS och mail, men Christina sa att så kan du inte hålla på. Har de inte anmält sig så får de väl missa tävlingen. Det är alltså detta som har hänt. Har du inte anmält dig så missar du tävlingen.

Varför fick jag då en chock på söndag morgon? En väninna till Christina (och mig också) ringde och frågade hur det var med mig och hur jag mådde. Vi talade om olika saker och plötsligt fick jag en chock. Hon hade sett prislistan över Länghemsmästerskapet i Golf och undrade varför inte jag var med. Detta var verkligen en chock!! Har Länghemsmästerskapet varit? Jag fick verkligen en chock! Senare så var jag tvungen att ringa till de som var arrangörer i år och de berättade att de skickat mail till ALLA och även en påminnelse. Till ALLA? Till ALLA?

Jag har inte missat en enda av dessa tävlingar under de tjugofyra år som de pågått, jo, faktiskt den i lördags. Jag har arrangerat den i många år, jag har jagat priser och sponsorer, jag har pushat på och påmint många om att de ska ställa upp, jag har riktigt jagat dem, även fast jag inte varit arrangör men jag inte fick någon inbjudan i år. Självklart skulle jag ställa upp, jag har både vunnit och kommit sist i Länghemsmästerskapet. Jag får min mail i datorn, paddan och i telefonen men där har inget kommit. Jag har en liten hög med priser i tvättstugan som skulle vara till Länghemsmästerskapet. Christina sa i våras att hon inte kommer att orka vara med och gav mig tre nyinköpta handskar som jag kunde ge till prisbordet, de är nu kvar. Jag är helt enkelt bortglömd. Jag som varit med alla år och inte missat en enda tävling. Hur kan det komma sig att jag inte finns med på den listan på dem som skall inbjudas. Frågan är om de tagit någon gammal lista då min son Fredrik finns med, han som inte spelat golf på säkert femton år, men jag spelar fortfarande. Jag är bortglömd.

LGs Funderingar: Direkt efter Christinas bortgång var det många som hörde av sig, jag pratade i telefon många timmar varje dag. Jag var inte bortglömd, men tänkt vad tiden går fort och allt ändras. Nu finns jag inte längre. Att jag inte finns på den lista bland alla som spelar golf i Länghem kan jag inte förstå men sedan tycker jag att det är märkligt att ingen av mina kompisar och vänner har frågat om jag ska ställa upp i Länghemsmästerskapet och att ingen saknat mig och ingen har påmint mig. Men är man bortglömd så finns man inte. Det känns som att ingen bryr sig längre. Just nu känns det som om jag ska lägga av med golfen, sälja mina klubbor och skita i allting och sedan kan det kvitta om jag finns med på någon lista eller inte och ingen behöver fråga eller påminna mig om Länghemsmästerskapet. Jag kan skänka priserna till en loppmarknad istället. Jag är både ledsen, bitter och besviken.


Source: LG

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.